Särskilt lagstiftningsförfarande

Det särskilda lagstiftningsförfarandet innebär att rådet är ensam lagstiftare, i stället för att vara medlagstiftare på lika villkor tillsammans med Europaparlamentet när ett lagstiftningsförslag från Europeiska kommissionen ska antas (medbeslutande). Metoden med medbeslutande kallas ordinarie lagstiftningsförfarande och används för större delen av EU:s lagstiftning.

I artikel 289.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att rådet, i särskilda fall som anges i specifika fördragsartiklar, ska vara ensam lagstiftare och att parlamentet antingen ska

• godkänna kommissionens förslag eller
• rådfrågas genom samråd om förslaget.

Godkännandeförfarandet

Enligt detta förfarande

• kan parlamentet godkänna eller avvisa ett lagstiftningsförslag med absolut majoritet, men det kan inte ändra förslaget,
• har rådet inte befogenhet att upphäva parlamentets yttrande.

Detta förfarande används när förslag till ny lagstiftning om bekämpning av diskriminering läggs fram.

Artikel 352 i EUF-fördraget ger parlamentet vetorätt när denna fördragsbestämmelse används som rättslig grund för att anta kommissionens förslag.

Förfarandet används också

• när vissa internationella avtal som har förhandlats fram av EU ska antas (t.ex. handelsavtal med ett eller flera länder utanför EU eller med internationella organisationer (artikel 207.3 i EUF-fördraget eller avtal som anges i artikel 218.6 a i EUF-fördraget)),
• när nya medlemsländer ansluter sig till EU,
• vid allvarliga åsidosättanden av de grundläggande rättigheterna (artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget)),
• om ett land vill utträda ur EU (artikel 50 i EU-fördraget).

Samrådsförfarandet

Enligt detta förfarande

• antar rådet ett lagstiftningsförslag efter det att parlamentet har avgett sitt yttrande,
• kan parlamentet godkänna, avvisa eller föreslå ändringar av kommissionens lagstiftningsförslag, men rådet är inte rättsligt bundet att beakta dessa,
• sker samråd med parlamentet om det rör sig om ett icke-lagstiftningsförfarande där internationella avtal har förhandlats fram inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik,
• sker samråd med parlamentet om det rör sig om lagstiftning inom vissa specifika områden, såsom konkurrenspolitik (artikel 103 i EUF-fördraget) eller harmonisering av indirekt beskattning (artikel 113 i EUF-fördraget).

SE ÄVEN:

• Anslutningsförhandlingar
• Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp)
• Konkurrens
• Godkännandeförfarandet
• Samrådsförfarande
• Europeiska unionens råd
• Europeiska kommissionen
• Europaparlamentet
• EU:s handelspolitik
• Grundläggande rättigheter
• Ordinarie lagstiftningsförfarande (medbeslutandeförfarandet)
• EU:s skattepolitik
• Klausul om frivilligt utträde
• De internationella avtalen och EU:s yttre befogenheter (sammanfattning)
• Fördraget om Europeiska unionen – att gå med i EU (sammanfattning).