26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 313/12

—

upphäva den dom som meddelades av tribunalen (andra avdelningen) den 30 maj 2013 i mål T-396/11 och följaktligen ogilla ultra air GmbH:s talan om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden den 18 maj 2011 i ärende R 374/2010-4, och

—

förplikta ultra air GmbH att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Ingen bedömning av invändningen om rättsmissbruk som allmänt rättsinstitut

Tribunalen har i det omtvistade beslutet gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att den, i strid med domstolens praxis, inte har fäst avseende vid att en invändning om rättsmissbruk som allmänt rättsinstitut, vilken innebär att det får och ska göras en bedömning i det enskilda fallet, även ska beaktas när det gäller gemenskapsvarumärken. Tribunalen har i stället begränsat sig till att slå fast att förfarandet enligt artikel 52.1 a i förening med artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 (1) omfattas av allmän talerätt och har således inte bedömt de åberopade särskilda omständigheterna i det aktuella fallet.

Härmed har tribunalen förbisett att lagstiftaren visserligen har utformat ogiltighetsförfarandet enligt artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 på ett sådant sätt att det omfattas av allmän talerätt men att detta inte hindrar att det görs en prövning av en invändning om rättsmissbruk såsom allmängiltigt rättsinstitut, vilken även ska beaktas i gemenskapsrätten.

Det faktum att uppenbart ogrundade ansökningar utesluts innebär nämligen inte att det införs en skyldighet för sökanden att aktivt bevisa att det föreligger ett berättigat intresse av att få saken prövad och det leder således inte till att talerätten inskränks genom införande av vissa ytterligare villkor. Det som vidare talar för att en invändning om rättsmissbruk ska beaktas inom ramen för artikel 56.1 a i förordning nr 207/2009 är att lagstiftaren har utformat ogiltighetsförfarandet på ett sådant sätt att förfarandet inleds genom en ansökan och att det, närmare bestämt, inte är möjligt att ex officio ogiltigförklara ett registrerat varumärke.

2.

Ingen bedömning av de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet

Eftersom tribunalen lämnade klagandens invändning om rättsmissbruk såsom allmängiltigt rättsinstitut utan avseende gjordes det ingen bedömning av de särskilda omständigheter som i förevarande fall låg till grund för att ansökan från ultra air GmbH om ogiltighetsförklaring av varumärket ”ultrafilter international”, CTM 001121839, var uppenbart ogrundad.

Sökanden, ultra air GmbH, avsåg nämligen att själv använda det omtvistade varumärket och därvid, genom att medvetet vilseleda omsättningskretsen, dra nytta av det angripna varumärkets renommé och skapa det felaktiga intrycket att bolaget har en anknytning till klagandens föregångare, som är känd.

Tribunalen har inte heller gjort en tillräckligt ingående prövning av den roll som verkställande direktören i ultra air GmbH — såsom sökande i förfarandet om ogiltighetsförklaring av varumärket ”ultrafilter international”, CTM 001121839 — spelade. Verkställande direktören ska, under den tid han var verksam hos klaganden, ha varit ensam och personligen ansvarig för registreringen av det varumärke som han nu angriper. Alla handlingar som ingetts i registreringsförfarandet till styrkande av att det angripna varumärket var etablerat har framlagts av verkställande direktören personligen, varvid en del av handlingarna till och med utfärdats av honom, och de har hela tiden varit i hans besittning.