Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62019TN0652

Mål T-652/19: Talan väckt den 26 september 2019 – Elevolution - Engenharia mot kommissionen

EUT C 399, 25.11.2019, pp. 84–85 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

25.11.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/84


Talan väckt den 26 september 2019 – Elevolution - Engenharia mot kommissionen

(Mål T-652/19)

(2019/C 399/103)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Elevolution - Engenharia SA (Amadora, Portugal) (ombud: advokaterna M. Marques Mendes, R. Campos, A. Dias Henriques, M. Troncoso Ferrer och C. García Fernández)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara beslutet i dess helhet, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Europeiska kommissionens beslut av den 12 juli 2019, vilket fattats genom den tillförordnade direktören för generaldirektoratet för internationellt samarbete och utveckling (DEVCO), dokument Ares(2019)4611765 – 16/07/2019, enligt vilket sökanden under tre år inte får delta i förfaranden för tilldelning av kontrakt och beviljande av bidrag som finansieras av EUF inom ramen för rådets förordning (EU) nr 2015/323 och enligt vilket information om detta förbud ska offentliggöras på kommissionens webbplats, har grundats på felaktiga uppgifter om de faktiska omständigheterna.

 

Sökanden anser att kommissionen i beslutet har grundat sig på felaktiga uppgifter om de faktiska omständigheterna, i synnerhet beträffande förseningen av utförandet av arbetena, vilken sökanden inte kan anses vara ansvarig för. Det förlikningsförfarande som föreskrivs i avtalet borde ha fullgjorts och sökanden kan inte anses vara ansvarig för att tvisten inte hänskjutits till skiljeförfarande.

2.

Andra grunden: Bristande motivering och åsidosättande av lagstiftning, i synnerhet av artikel 143.5 i förordning (EU, Euratom) nr 2018/1046 och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt rätten till god förvaltning.

 

Motiveringen av beslutet är bristfällig, eftersom den inte gör det möjligt för sökanden att få kännedom om analysen och slutsatserna från det föregående obligatoriska kontradiktoriska förfarandet, som genomförts av den panel som föreskrivs i budgetförordningen. Genom att bortse från det föregående kontradiktoriska förfarandet och inte på något sätt nämna resultaten från detta har kommissionen genom beslutet åsidosatt lagstiftningen, och brutit mot artikel 143 i budgetförordningen, i synnerhet punkt 5 i denna artikel, och åsidosatt rätten till god förvaltning, vilken föreskrivs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 109.1 b (fram till den 1 januari 2016) och 106.1 e (från och med den 1 januari 2016) och senare artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

 

När kommissionen beslutade om huruvida sökanden skulle förbjuda att delta i förfaranden för tilldelning av kontrakt och beviljande av bidrag som omfattas av förordningarna (EU) nr 2015/323 och (EU) nr 2018/1877 var den både domare och part. I en situation där frågan huruvida det föreligger ett avtalsbrott ännu inte avgjorts strider det mot artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, då det innebär ett åsidosättande av principen om jämlikhet i medel, att enbart beakta kommissionens och/eller byggherrens argument och inte sökandens.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 136.3 i budgetförordningen och proportionalitetsprincipen, vilken stadfästs i artikel 49 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

 

Kommissionen tillämpade den strängaste påföljd som föreskrivs i artikel 106.14 c i förordning nr 966/2012, i dess lydelse enligt förordning nr 2015/1929, vilken även är den strängaste påföljd som föreskrivs i artikel 139 i budgetförordningen. Med hänsyn till de faktiska omständigheterna och till att frågan huruvida sökanden gjort sig skyldig till ett allvarligt avtalsbrott ännu inte har prövats av domstol innebär påförandet av den strängaste påföljd som föreskrivs i artikel 106.14 c i förordning nr 966/2012 ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, såsom denna stadfästs i artikel 49.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.


Top