—

Sökanden gör gällande att svaranden inte har kunnat visa att det förekommit en fördel i vart och ett av de fall där undantaget har gjorts gällande. Sökande hävdar dessutom att denne valde att åberopa undantaget för koncernintern finansiering utan att överväga om bolagets skattskyldighet hade kunnat bli lägre om det gjort en analys enligt kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner (significant people functions test, SPF test) i section 371EB i kapitel 5 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning).

—

Sökanden gör gällande att svaranden inte kunnat styrka att åberopandet av undantaget för koncernintern finansiering säkert medförde en minskning av skyldigheten att betala bolagsskatt i Förenade kungariket.

—

Sökanden hävdar att svaranden felaktigt i) definierat referenssystemet alltför snävt som bestämmelserna i del 9A i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 i stället för det bredare Förenade kungarikets bolagsskattesystem, ii) inte förstått att kapitel 9 i del 9A 9A i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 inte är ett undantag från kapitel 5 i denna del, och iii) inte medgett att, även om nämnda kapitel 9 skulle vara ett undantag från nämnda kapitel 5, det är motiverat med hänsyn till naturen av eller det allmänna syftet med del 9A i denna lagstiftning.

—

Sökanden gör gällande att svaranden felaktigt drog slutsatsen att undantaget för koncernintern finansiering kan påverka de val som görs av multinationella koncerner vad gäller lokaliseringen av deras koncernfinansieringsfunktioner och deras säte inom unionen.

—

Sökanden gör gällande att svaranden inte visat att åberopandet av undantaget för koncernintern finansiering säkert medfört en minskning av skyldigheten att betala bolagsskatt i Förenade kungariket.

—

Sökanden gör gällande att kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner inte är rättsligt säkert, att Förenade kungariket hade ett utrymme för skönsmässig bedömning att ta ställning till denna osäkerhet och att svaranden åsidosatte sin skyldighet att göra en fullständig analys av alla relevanta faktorer. Genom att förordna att stöd ska återkrävas har svaranden åsidosatt artikel 16.1 i rådets förordning (EU) 2015/1589 (1) som förbjuder återkrav av stöd om detta skulle stå i strid med en allmän princip i unionsrätten.

—

Sökanden gör gällande att svaranden underlåtit att beakta att en sådan åtgärd skulle undanröja varje selektiv fördel (om det antas finnas någon) och i ett sådant fall skulle det inte finnas något olagligt statligt stöd som kunde återkrävas enligt unionsrätten.

—

Sökanden hävdar att det är den korrekta tolkningen av skäl 203 i det angripna beslutet men, om så inte anses vara fallet, är det angripna beslutet felaktigt, eftersom en underlåtelse att beakta sådana förluster, lättnader och undantag skulle leda till att stödbeloppet fastställdes till ett för högt belopp, vilket skulle medföra en snedvridning på den inre marknaden.

—

Sökanden anför att svaranden inte gjorde någon skillnad mellan tre separata undantag enligt nämnda kapitel 9 i del 9A i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010, vilka kan användas oberoende av varandra, och inte förstod att undantaget avseende ”qualifying resources” och undantaget avseende ”matched interest” inte kan ersätta kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner. Dessutom visar förekomsten av undantaget avseende ”matched interest” i nämnda kapitel 9 att svaranden felaktigt definierade referenssystemet för snävt i form av bestämmelserna i del 9A i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 istället för det bredare Förenade kungarikets bolagsskattesystem.