1.

Ska artikel 101.1 FEUF, mot bakgrund av domen i de förenade målen C-427/16 och C-428/16 (1), CHEZ Elektro Bulgaria, tolkas så, att nationella domstolar kan underlåta att tillämpa en nationell lagstiftning, enligt vilken domstolen inte får förplikta den tappande parten att ersätta advokatarvoden vars belopp understiger det minimibelopp som fastställts i en föreskrift som antagits av en yrkesorganisation som företräder advokater, såsom Högsta advokatrådet (Bulgarien), om den inte är begränsad till att uppnå legitima mål, och den inte endast gäller mellan avtalsparterna utan även i förhållande till tredje man som kan förpliktas att betala rättegångskostnaderna?

2.

Ska artikel 101.1 FEUF, mot bakgrund av domen i de förenade målen C-427/16 och C-428/16, CHEZ Elektro Bulgaria, tolkas så, att de legitima mål som rättfärdigar tillämpningen av en nationell lagstiftning, enligt vilken domstolen inte får förplikta den tappande parten att ersätta advokatarvoden vars belopp understiger det minimibelopp som fastställts i en föreskrift som antagits av en yrkesorganisation som företräder advokater, såsom Högsta advokatrådet (Bulgarien), ska anses ha fastställs i lag och att domstolen kan underlåta att tillämpa denna nationella lagstiftning om den inte fastställer att målen överskrids i det enskilda fallet, eller är det tvärtom så, att den nationella lagstiftningen inte ska tillämpas för det fall att domstolen fastställer att dessa mål inte uppnås?

3.

Vilken av parterna i ett tvistemål, i vilket den tappande parten förpliktas att betala rättegångskostnaderna, åvilar enligt artikel 101.1 FEUF jämförd med artikel 2 i förordning (EG) nr 1/2003 (2) bevisbördan för att en föreskrift som reglerar minimibeloppet för advokatarvoden, vilken antagits av en yrkesorganisation som företräder advokater, eftersträvar ett legitimt mål samt att det eftersträvade målet överensstämmer med proportionalitetsprincipen, när en av parterna begärt att advokatarvodet ska sättas ned till följd av att det är orimligt högt: parten som yrkat att motparten ska förpliktas betala rättegångskostnaderna, eller den tappande parten som begärt att arvodet ska sättas ned?

4.

Ska artikel 101.1 FEUF, mot bakgrund av domen i de förenade målen C-427/16 och C-428/16, CHEZ Elektro Bulgaria, tolkas så, att en statlig myndighet såsom Narodnoto sabranie (nationalförsamlingen i Bulgarien), när den delegerar behörigheten att fastställa minimipriser genom antagandet av en föreskrift till en yrkesorganisation som företräder advokater, uttryckligen måste ange de specifika metoder som ska användas för att fastställa huruvida begränsningen är proportionerlig, eller ska yrkesorganisationen åläggas att diskutera sådana metoder i samband med att föreskriften antas (till exempel i motiveringen till utkastet eller i andra förberedande handlingar), och ska domstolen i förekommande fall, när dessa metoder inte iakttas, underlåta att tillämpa föreskriften utan en närmare prövning de konkreta beloppen, och är det tillräckligt att det förekommit en motiverad diskussion av sådana metoder för att anse att föreskriften inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas?

5.

Om den fjärde frågan ska besvaras nekande: Ska artikel 101.1 FEUF, mot bakgrund av domen i de förenade målen C-427/16 och C-428/16, CHEZ Elektro Bulgaria, tolkas så, att domstolen ska bedöma de legitima mål som motiverar tillämpningen en nationell lagstiftning, enligt vilken domstolen inte får förplikta den tappande parten att ersätta advokatarvoden vars belopp understiger det minimibelopp som fastställts i en föreskrift som antagits av en yrkesorganisation som företräder advokater, såsom Högsta advokatrådet (Bulgarien), och deras överensstämmelse med proportionalitetsprincipen när det gäller deras verkningar för det konkreta belopp som föreskrivs för ett mål och underlåta att tillämpa detta belopp om det går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen, eller måste domstolen i detalj utreda arten av de kriterier som ska tillämpas enligt föreskriften för att fastställa ett belopp och, om domstolen konstaterar att kriterierna i vissa fall kan leda till att ett belopp som går utöver vad som är nödvändigt fastställs, i samtliga fall låta bli att tillämpa den berörda nationella lagstiftningen?

6.

Om ett legitimt mål som eftersträvas med minimibeloppet för advokatarvoden är att säkerställa att högkvalitativa juridiska tjänster tillhandahålls, tillåter artikel 101.1 FEUF att minimibeloppen fastställs enbart på grundval av målets beskaffenhet (processföremålet), tvisteföremålets värde och med delvis beaktande av antalet genomförda förhandlingar, utan att hänsyn tas till andra kriterier, såsom målets svårighetsgrad vad gäller de faktiska omständigheterna, tillämpliga nationella och internationella bestämmelser och liknande?

7.

Om den femte frågan besvaras så, att den nationella domstolen ska göra en separat prövning i varje enskilt fall av huruvida det legitima målet att garantera tillgången till effektiv juridisk rådgivning kan motivera tillämpningen av den rättsliga regleringen av minimibelopp för advokatarvodet: vilka kriterier ska domstolen i sådana fall använda sig av för att bedöma huruvida minimibeloppet för arvodet är proportionerligt i det enskilda fallet, om den anser att ett minimibelopp reglerats i syfte att säkerställa tillgången till effektiv juridisk rådgivning på nationell nivå?

8.

Ska artikel 101.1 FEUF jämförd med artikel 47.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att det – vid bedömningen av den sjunde frågan – är nödvändigt att ta hänsyn till en reglering av det arvode som ska betalas till offentliga försvarare, vilken godtagits av den verkställande makten, och som – till följd av en hänvisning i lagen – fastställer den övre gränsen för det belopp som ska betalas i ersättning till den vinnande parten i ett mål där denne företräds av en juridisk rådgivare?

9.

Ska artikel 101.1 FEUF jämförd med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den nationella domstolen vid bedömningen av den sjunde frågan är skyldig att fastställa en storlek på ersättningen som är tillräcklig för att säkerställa tillgången till högkvalitativ juridisk rådgivning, och även är skyldig att jämföra denna ersättning med det belopp som föreskrivs enligt den rättsliga regleringen om minimibeloppet, och därvid även motivera den skönsmässiga bedömning som ligger till grund för det belopp som den fastställer?

10.

Ska artikel 101.2 FEUF i samband med principen att nationella processuella medel ska vara effektiva och med förbudet mot rättsmissbruk tolkas så, att en nationell domstol, om den fastställer att ett beslut av en företagssammanslutning strider mot förbudet mot konkurrensbegränsningar, då beslutet fastställer bindande minimipriser för medlemmarna utan att det finns giltiga skäl för ett sådant ingrepp, är skyldig att tillämpa de minimipriser som fastställs i detta beslut, eftersom de återspeglar de faktiska marknadspriserna för de tjänster som beslutet avser, eftersom alla personer som tillhandahåller de berörda tjänsterna är skyldiga att vara medlemmar i nämnda sammanslutning?