Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62014TN0139

Mål T-139/14: Talan väckt den 19 februari 2014 – PT Wilmar Bioenergi Indonesia och PT Wilmar Nabati Indonesia mot rådet

EUT C 151, 19.5.2014, pp. 26–27 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

19.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/26


Talan väckt den 19 februari 2014 – PT Wilmar Bioenergi Indonesia och PT Wilmar Nabati Indonesia mot rådet

(Mål T-139/14)

2014/C 151/34

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PT Wilmar Bioenergi Indonesien (Kodya Dumai, Indonesien) och PT Wilmar Nabati Indonesia (Medan, Indonesia) (ombud: advokaten P. Vander Schueren)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1194/2013 av den 19 november 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (EUT L 315, s. 2) såvitt den ålägger sökandena en antidumpningstull, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena åberopar elva grunder till stöd för sin talan.

1.

Första grunden: EU-institutionerna handlade på ett sätt som strider mot grundförordningen, (1) eftersom kostnaderna inte beräknades på grundval av den bokföring som fördes av producent-exportörerna för den vara som var föremål för utredning och av de producenter som var föremål för utredning.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av grundförordningen då det fastställda normalvärdet inkluderar kostnader som inte är kopplade till produktion och försäljning av den vara som var föremål för utredning.

3.

Tredje grunden: EU-kommissionen handlade på ett sätt som strider mot grundförordningen genom att inkludera kostnader baserade på internationella referenspriser snarare än på kostnader i ursprungslandet (Indonesien).

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av grundförordningen med anledning av det normalvärde som fastställts i avsaknad av en särskild marknadssituation för den aktuella varan.

5.

Femte grunden: Artikel 2.5 i grundförordningen får inte tillämpas eftersom den strider mot artikel 2.2.2.1 i WTO:s antidumpningsavtal om artikel 2.5 tillät ett undantag från skyldigheten att använda produktionskostnaden i ursprungslandet vid fastställandet av normalvärdet.

6.

Sjätte grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning i förordning nr 1194/2013 både vad gäller de rättsliga och de faktiska omständigheterna, då det aktuella pris som biodieselproducenter betalar för råpalmolja inte regleras av regeringen så att det pris som faktiskt betalats inte kan godtas.

7.

Sjunde grunden: Rådets förordning nr 1194/2013 åsidosätter grundförordningen i avsaknad av beaktande av olikheter som påverkar prisjämförelsen, vilket innebär att det inte gjordes någon rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset.

8.

Åttonde grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning vid tillämpningen av de kostnadsjusteringar som använde felaktigt råmaterial avseende sökandena.

9.

Nionde grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning i förordning nr 1194/2013 då det anpassade kostnaderna för råpalmolja från närstående råpalmoljeproducenter för att de inte var på armlängds avstånd utan att därvid göra någon prövning enbart utifrån den påstådda inverkan av exportskatten på råpalmoljepriset.

10.

Tionde grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning i förordning nr 1194/2013 då det i) inte godtog användningen av inhemsk vinstmarginal från försäljningen av varor som ingår i samma allmänna kategori som biodiesel på grundval av att dessa försäljningar inte gjordes inom ramen för vanliga handelstransaktioner samt ii) bedömde att det var rimligt att beakta en vinstmarginal baserad på långsiktiga intressen snarare än på kortfristig eller mellanlång låneränta.

11.

Elfte grunden: Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning i förordning nr 1194/2013 då det inte godtog fastställandet av rimlig vinstmarginal baserad på påståendet att kapitalavkastningen därvid är irrelevant för handelsbolag eftersom de är tjänsteföretag utan någon betydande kapitalinvestering, vilket felaktigt inte beaktar behovet för handelsbolag att ha arbetande kapital för att kunna bedriva sin verksamhet.


(1)  Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51) (nedan kallad grundförordningen).


Top