11.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/6

1)

Artikel 109.1 a i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken ska tolkas på så sätt att det villkor som däri anges rörande talan som avser ”samma sak” är uppfyllt när två talan om varumärkesintrång, i det första fallet på grundval av ett nationellt varumärke beträffande ett påstått varumärkesintrång i en medlemsstat och i det andra fallet på grundval av ett EU-varumärke beträffande ett påstått varumärkesintrång i hela unionen, har väckts mellan samma parter vid domstolar i olika medlemsstater, endast i den mån som nämnda talan avser ett påstått varumärkesintrång i ett nationellt varumärke och ett EU-varumärke som är identiska och varumärkesintrånget påstås föreligga i samma medlemsstater.

2)

Artikel 109.1 a i förordning nr 207/2009 ska tolkas på så sätt att för det fall att två talan om varumärkesintrång, i det första fallet på grundval av ett nationellt varumärke beträffande ett påstått varumärkesintrång i en medlemsstat och i det andra fallet på grundval av ett EU-varumärke beträffande ett påstått varumärkesintrång i hela unionen, har väckts mellan samma parter vid domstolar i olika medlemsstater, ska den domstol som inte anhängiggjorts först förklara sig sakna behörighet såvitt avser den del av talan som rör den medlemsstats territorium som avses i talan om varumärkesintrång som väckts vid den domstol där talan väckts först.

3)

Artikel 109.1 a i förordning nr 207/2009 ska tolkas på så sätt att det villkor som däri anges rörande att talan avser ”samma sak” inte längre är uppfyllt när de båda talan i fråga inte längre avser ett påstått intrång i ett nationellt varumärke och i ett EU-varumärke som är identiska och föreligger i samma medlemsstater, som en följd av att en kärande delvis har återkallat – i den mån som återkallelsen har gjorts i vederbörlig ordning – sin talan om varumärkesintrång som grundats på ett EU-varumärke, vilken ursprungligen hade till syfte att användning av det varumärkets skulle förbjudas i unionen, och återkallelsen avser den medlemsstats territorium som avses i den talan som väckts vid den domstol där talan först har väckts, som grundas på ett nationellt varumärke och som har till syfte att användningen av det varumärket ska förbjudas i den medlemsstaten.

4)

Artikel 109.1 a i förordning nr 207/2009 ska tolkas på så sätt att den domstol som inte anhängiggjorts först ska, för det fall att varumärkena är identiska, förklara sig sakna behörighet till förmån för den domstol vid vilken talan först har väckts endast i den mån som nämnda varumärken avser identiska varor och tjänster.