ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 182
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

64 årgången
10 maj 2021

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2021/C 182/01

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

1

 

Tribunalen

2021/C 182/02

Ny ledamot i tribunalen har avlagt ed

2

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2021/C 182/03

Mål C-344/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 9 mars de 2021 (begäran om förhandsavgörande från Vrhovno sodišče – Slovenien) – D.J. mot Radiotelevizija Slovenija (Begäran om förhandsavgörande – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Arbetstidens förläggning – Direktiv 2003/88/EG – Artikel 2 – Begreppet arbetstid – Bakjoursperioder – Specifikt arbete avseende underhåll av tv-sändare belägna långt från bebodda områden – Direktiv 89/391/EEG – Artiklarna 5 och 6 – Psykosociala risker – Skyldighet att förebygga risker)

3

2021/C 182/04

Mål C-365/19: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Schwerin-Tyskland) – FD mot Staatliches Amt für Landwirtschaft und Umwelt Mittleres Mecklenburg (Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – Direktstöd – Förordning (EU) nr 1307/2013 – Artikel 24 – Ung jordbrukare som beviljats en första tilldelning av stödrätter – Artikel 30.6 – Delegerad förordning (EU) nr 639/2014 – Artikel 28.2 – Tilldelning av ytterligare stödrätter från den nationella reserven)

4

2021/C 182/05

Mål C-388/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 18 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) – Portugal) – MK mot Autoridade Tributária e Aduaneira (Begäran om förhandsavgörande – Direkt beskattning – Skatt på kapitalvinster på fast egendom – Fri rörlighet för kapital – Beskattningsunderlag – Diskriminering – Möjlighet att välja att beskattas enligt samma villkor som personer med hemvist i landet – Förenlighet med unionsrätten)

4

2021/C 182/06

Mål C-392/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 9 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – VG Bild-Kunst mot Stiftung Preußischer Kulturbesitz (Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Direktiv 2001/29/EG – Artikel 3.1 – Begreppet överföring till allmänheten – Ett upphovsrättsligt skyddat verk bäddas in i en tredje parts webbplats genom inramning (framing) – Verk som med upphovsrättsinnehavarens tillstånd har gjorts fritt åtkomligt på licenstagarens webbplats – Bestämmelse i nyttjandeavtalet enligt vilken licenstagaren ska vidta effektiva tekniska åtgärder mot inbäddning – Tillåtlighet – Grundläggande rättigheter – Artikel 11 och artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)

5

2021/C 182/07

Mål C-400/19: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 mars 2021 – Europeiska kommissionen/Ungern (Fördragsbrott – Samlad marknadsordning för jordbruksprodukter – Förordning (EU) nr 1308/2013 – Artikel 34 FEUF – Försäljningspriset på livsmedelsprodukter – Minimivinstmarginaler som ska tillämpas på dessa produkter i detaljhandeln)

6

2021/C 182/08

Mål C-440/19 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 18 mars 2021 – Pometon SpA mot Europeiska kommissionen (Överklagande – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för stålslipmedel – Deltagande i bilaterala och multilaterala kontakter i syfte att samordna priserna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet – Hybridförfarande som lett till först ett förlikningsbeslut och sedan ett beslut efter ett ordinarie förfarande – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 41 – Krav att Europeiska kommissionen ska vara opartisk – Artikel 48 – Oskuldspresumtion – Motiveringsskyldighet – En enda, fortlöpande överträdelse – Överträdelsens varaktighet – Likabehandling – Obegränsad behörighet att pröva beslut)

6

2021/C 182/09

Mål C-459/19: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) – Förenade kungariket) – The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs mot Wellcome Trust Ltd (Begäran om förhandsavgörande – Harmonisering av skattelagstiftning – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artiklarna 43 och 44 – Platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap – Platsen för tillhandahållande av kapitalförvaltningstjänster från tjänsteleverantörer etablerade utanför Europeiska unionen till en välgörenhetsorganisation som yrkesmässigt bedriver icke-ekonomisk verksamhet)

7

2021/C 182/10

Mål C-488/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland) – Irland) – Verkställifghet av den europeiska arresteringsorder som utfärdats mot JR (Begäran om förhandsavgörande – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Europeisk arresteringsorder – Rambeslut 2002/584/RIF – Tillämpningsområde – Artikel 8.1 c – Begreppet verkställbar dom – Brott som har lett till en fällande dom från en domstol i tredjeland – Konungariket Norge – Dom som erkänts och verkställts av den utfärdande staten med stöd av ett bilateralt avtal – Artikel 4 led 7 b – Skäl till att verkställighet av den europeiska arresteringsordern får vägras – Brottets extraterritoriella karaktär)

8

2021/C 182/11

Mål C-562/19 P: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 mars 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen, Ungern (Överklagande – Artikel 107.1 FEUF – Statligt stöd – Polsk skatt för detaljhandelssektorn – Artikel 108.2 FEUF – Beslut att inleda det formella granskningsförfarandet – Faktorer för att fastställa referenssystemet – Progressiva skattesatser – Förekomsten av en selektiv fördel – Bevisbörda)

9

2021/C 182/12

Mål C-572/19 P: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 10 mars 2021 – European Road Transport Telematics Implementation Coordination Organisation – Intelligent Transport Systems & Services Europe (Ertico – ITS Europe) mot Europeiska kommissionen (Överklagande – Statligt stöd – Sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration – Rekommendation 2003/361/EG – Beslut från kommissionens valideringsgrupp om beteckningen som mikroföretag samt små och medelstora företag (SMF) – Beslut 2012/838/EU, Euratom – Bilaga – Punkterna 1.2.6 och 1.2.7 – Begäran om omprövning – Förordning (EG) nr 58/2003 – Artikel 22 – Inget administrativt klagomål – Förhållandet mellan begäran om omprövning och det administrativa överklagandet – Beslut att inte bevilja status som litet eller medelstort företag trots att kriterierna i rekommendation 2003/361 formellt sett har uppfyllts – Rättssäkerhet – Berättigade förväntningar – Hinder som små och medelstora företag vanligtvis ställs inför – Föreligger inte)

9

2021/C 182/13

Mål C-578/19: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom – Förenade kungariket) – X mot Kuoni Travel Ltd (Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 90/314/EEG – Artikel 5.2 tredje strecksatsen – Paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang – Paketreseavtal mellan en researrangör och en konsument – Researrangörens ansvar för att andra tjänsteleverantörer fullgör avtalsförpliktelserna på ett korrekt sätt – Skada som följer av handlingar som begåtts av en anställd hos en tjänsteleverantör – Undantag från ansvarsskyldighet – Händelse som inte kunnat förutses eller undvikas av researrangören eller tjänsteleverantören – Begreppet leverantör av tjänster)

10

2021/C 182/14

Mål C-580/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 9 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Darmstadt – Tyskland) – RJ mot Stadt Offenbach am Main (Begäran om förhandsavgörande – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Arbetstidens förläggning – Direktiv 2003/88/EG – Artikel 2 – Begreppet arbetstid – Bakjoursperioder – Yrkesbrandmän – Direktiv 89/391/EEG – Artiklarna 5 och 6 – Psykosociala risker – Skyldighet att förebygga risker)

11

2021/C 182/15

Mål C-585/19: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Bucureşti – Rumänien) – Academia de Studii Economice din Bucureşti mot Organismul Intermediar pentru Programul Operaţional Capital Uman – Ministerul Educaţiei Naţionale (Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Arbetstidens förläggning – Direktiv 2003/88/EG – Artikel 2 – Begreppet arbetstid – Artikel 3 – Minsta dygnsvila – Arbetstagare som ingått flera anställningsavtal med en och samma arbetsgivare – Tillämpning per arbetstagare)

11

2021/C 182/16

Mål C-596/19 P: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 mars 2021 – Europeiska kommissionen mot Ungern, Republiken Polen (Överklagande – Artikel 107.1 FEUF – Statligt stöd – Ungersk omsättningsskatt på reklam – Faktorer för att fastställa referenssystemet – Progressiva skattesatser – Övergångsbestämmelse om partiellt avdrag för överförda förluster – Förekomsten av en selektiv fördel – Bevisbörda)

12

2021/C 182/17

Mål C-652/19: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Milano – Italien) – KO mot Consulmarketing SpA, i konkurs (Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Direktiv 1999/70/EG – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Klausul 4 – Icke-diskrimineringsprincipen – Objektiva grunder som motiverar en skillnad i behandling av visstidsanställda arbetstagare – Direktiv 98/59/EG – Kollektiv uppsägning – Nationell lagstiftning om skydd för arbetstagare som utsätts för en rättsstridig kollektiv uppsägning – En mindre fördelaktig skyddsordning tillämpas på avtal om visstidsanställning som ingåtts före tidpunkten för dess ikraftträdande och som omvandlats till avtal om tillsvidareanställning efter den tidpunkten)

13

2021/C 182/18

Mål C-708/19: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf – Tyskland) – Von Aschenbach & Voss GmbH mot Hauptzollamt Duisburg (Begäran om förhandsavgörande – Slutgiltig antidumpningstull – Aluminiumfolie med ursprung i Kina – Obetydligt ändrad aluminiumfolie – Genomförandeförordning (EU) 2017/271 – Upptagande till prövning – Klaganden i det nationella målet har inte väckt talan om ogiltigförklaring – Rätt att väcka talan om ogiltigförklaring)

13

2021/C 182/19

Mål C-739/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court – Irland) – VK mot An Bord Pleanála (Begäran om förhandsavgörande – Advokaters frihet att tillhandahålla tjänster – Direktiv 77/249/EEG – Artikel 5 – Skyldighet för en advokat som är etablerad i en medlemsstat och som företräder en klient i ett rättsligt förfarande vid domstolarna i en annan medlemsstat att arbeta tillsammans med en advokat som är verksam vid de domstolarna – Gränser)

14

2021/C 182/20

Mål C-802/19: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Firma Z mot Finanzamt Y (Begäran om förhandsavgörande – Beskattning – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 90.1 – Nedsättning av beskattningsunderlaget – Principer som slogs fast i dom av den 24 oktober 1996, Elida Gibbs (C-317/94, EU:C:1996:400) – Leverans av läkemedel – Beviljande av rabatter – Huruvida tolkningsfrågan är hypotetisk – Huruvida begäran om förhandsavgörande kan prövas i sak)

15

2021/C 182/21

Mål C-812/19: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen – Sverige) – Danske Bank A/S mot Skatteverket (Begäran om förhandsavgörande – Beskattning – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 9 – Beskattningsbar person – Begrepp – Artikel 11 – Mervärdesskattegrupp – Ett bolags huvudetablering och filial ligger i två olika medlemsstater – Huvudetableringen ingår i en mervärdesskattegrupp som filialen inte ingår i – Huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna för dessa till filialen)

15

2021/C 182/22

Mål C-895/19: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 18 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach – Polen) – A. mot Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej (Begäran om förhandsavgörande – Indirekta skatter – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Gemenskapsinterna förvärv av varor – Avdrag för ingående mervärdesskatt som ska betalas för ett sådant förvärv – Formkrav – Materiella villkor – Tidpunkt för att inge skattedeklaration – Principen om skatteneutralitet och proportionalitetsprincipen)

16

2021/C 182/23

Mål C-900/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Association One Voice, Ligue pour la protection des oiseaux mot Ministre de la Transition écologique et solidaire (Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 2009/147/EG – Bevarande av vilda fåglar – Artiklarna 5 och 8 – Förbud mot att fånga fåglar, oavsett vilken metod som används – Artikel 9.1 – Tillåtelse att medge undantag för en sådan metod som utgörs av traditionell sedvänja – Villkor – Någon annan lämplig lösning finns inte – Det enda skälet till att det inte finns någon annan lämplig lösning är att denna traditionella metod ska bevaras – Fångst på selektiv grund – Nationell lagstiftning som tillåter fågelfångst med limstänger)

17

2021/C 182/24

Mål C-941/19: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Ostravě – Tjeckien) – Samohýl group a.s. mot Generální ředitelství cel (Begäran om förhandsavgörande – Gemensamma tulltaxan – Tullklassificering – Kombinerade nomenklaturen – Tulltaxenummer 3004 och 3808 – Tolkning – Förordning (EG) nr 455/2007 – Spot-on-lösning för katter mot loppor och fästingar – Terapeutisk eller profylaktisk verkan)

17

2021/C 182/25

Mål C-949/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – M.A. mot Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N. (Begäran om förhandsavgörande – Gränskontroller, asyl och invandring – Viseringspolitik – Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet – Artikel 21.2 a – Stadgan om de grundläggande rättigheterna – Artikel 47 – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Avslag på en ansökan om visering för en längre vistelse som fattats av ett konsulat – Skyldighet för en medlemsstat att säkerställa att ett beslut att avslå en ansökan om en sådan visering kan överklagas i domstol)

18

2021/C 182/26

Mål C-48/20: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 18 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – UAB P mot Dyrektor Izby Skarbowej w B. (Begäran om förhandsavgörande – Beskattning – Gemensamma systemet för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 203 – Skatt som har fakturerats felaktigt – Fakturautställaren i god tro – Risk för skattebortfall – Medlemsstaternas skyldigheter att förutse möjlighet till rättelse av skatt som fakturerats felaktigt – Principerna om skatteneutralitet och proportionalitet)

19

2021/C 182/27

Mål C-96/20: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – Ordine Nazionale dei Biologi, MX, NY, OZ/Presidenza del Consiglio dei Ministri (Begäran om förhandsavgörande – Folkhälsan – Artikel 168 FEUF – Direktiv 2002/98/EG – Kvalitets- och säkerhetsnormer för humanblod och blodkomponenter – Mål som syftar till att garantera en hög hälsoskyddsnivå för människor – Artiklarna 4.2 och 9.2 – Inrättningar för blodverksamhet – Ansvarig person – Minimikrav när det gäller kvalifikationer – En medlemsstat har möjlighet att föreskriva ett strängare regelverk – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning)

20

2021/C 182/28

Mål C-112/20: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 11 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – A. mot État belge (Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2008/115/EG – Artikel 5 – Beslut om återvändande – Far till en underårig unionsmedborgare – Beaktande av barnets bästa vid antagandet av ett beslut om återvändande)

20

2021/C 182/29

Mål C-648/20: Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Westminster Magistrates’ Court – Förenade kungariket) – Verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot PI (Begäran om förhandsavgörande – Brådskande mål om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Europeisk arresteringsorder – Rambeslut 2002/584/RIF – Artikel 8.1 c – Europeisk arresteringsorder som utfärdats av en åklagarmyndighet i en medlemsstat för lagföring på grundval av en frihetsberövande åtgärd som beslutats av samma myndighet – Ingen domstolskontroll före överlämnandet av den eftersökta personen – Följder – Effektivt domstolsskydd – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)

21

2021/C 182/30

Mål C-701/19 P: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 4 februari 2021 – Pilatus Bank plc mot Europeiska centralbanken (Överklagande – Artikel 181 i domstolens rättegångsregler – Uppenbart att överklagandet är ogrundat – Ekonomisk och monetär politik – Tillsyn över kreditinstitut – Tillfällig återkallelse av tillstånd som vidtagits av den nationella tillsynsmyndigheten – Utseende av en kontaktperson – Villkorad kommunikation med Europeiska centralbanken (ECB) – Återkallelse av tillstånd före talans väckande – Talan om ogiltigförklaring – Avvisning – Avsaknad av en tillräckligt klar och precis framställning av grunderna vid tribunalen – Berättigat intresse av att få saken prövad har inte visats – Felaktig kvalificering som förberedande rättsakt – Ersättande av domskälen)

22

2021/C 182/31

Mål C-755/19: Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 11 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – T.H.C. mot Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Asylpolitik – Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd – Direktiv 2013/32/EU – Artikel 46 – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 47 – Rätten till ett effektivt rättsmedel – Överklagande av ett beslut om att avvisa en efterföljande ansökan om internationellt skydd – Överklagandefrist – Personer som hålls i förvar)

22

2021/C 182/32

Mål C-321/20: Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 4 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Barcelona – Spanien) – CDT, SA mot MIMR, HRMM (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Konsumentskydd – En doms rättsverkningar i tiden – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga villkor i konsumentavtal – Den nationella domstolens befogenheter när ett villkor förklarats vara oskäligt – Ett villkor om uppsägning till förtida betalning – Delvist undanröjande av innehållet i ett oskäligt avtalsvillkor – Rättssäkerhetsprincipen – Skyldigheten att göra en konform tolkning)

23

2021/C 182/33

Mål C-378/20: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 25 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landesverwaltungsgericht Oberösterreich – Österrike) – Stadtapotheke E mot Bezirkshauptmannschaft Linz-Land (Begäran om förhandsavgörande – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 47 – Rätt till en opartisk domstol – Ansökan om koncession för ett nytt apotek – Skyldighet att begära sakkunnigutlåtande från farmaceutförbundet – Yrkesfrihet och rätt att arbeta – Näringsfrihet – Rätt till egendom – Villkor för att starta ett nytt apotek – Proportionalitet – Bristande genomförande av unionsrätten – Artiklarna 53.2 och 94 i domstolens rättegångsregler – Uppenbart att domstolen inte är behörig)

24

2021/C 182/34

Mål C-639/20 P: Överklagande ingett den 26 november 2020 av CEDC International sp. z o.o av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 23 september 2020 i mål T-796/16, CEDC International mot EUIPO – Underberg

24

2021/C 182/35

Mål C-697/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 21 december 2020 – W.G. mot Dyrektor Izby Skarbowej w L.

25

2021/C 182/36

Mål C-698/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 21 december 2020 – Gmina Wieliszew mot Syndyk masy upadłości Spółdzielczego Banku Rzemiosła i Rolnictwa w Wołominie w upadłości likwidacyjnej

25

2021/C 182/37

Mål C-715/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy dla Krakowa – Nowej Huty w Krakowie (Polen) den 18 december 2020 – KL mot X sp. z o.o.

26

2021/C 182/38

Mål C-722/20 P: Överklagande ingett den 31 december 2020 av Ultrasun AG av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 oktober 2020 i mål T-805/19, Ultrasun AG mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

27

2021/C 182/39

Mål C-28/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Łodzi (Polen) den 15 januari 2021 – TM mot EJ

27

2021/C 182/40

Mål C-44/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht München (Tyskland) den 28 januari 2021 – Phoenix Contact GmbH & Co. KG mot HARTING Deutschland GmbH & Co. KG och Harting Electric GmbH & Co. KG

27

2021/C 182/41

Mål C-64/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av przez Sąd Najwyższy (Polen) den 2 februari 2021 – Rigall Arteria Management Sp. z o.o. sp. k. mot Bankowi Handlowemu w Warszawie S.A.

28

2021/C 182/42

Mål C-76/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Berlin (Tyskland) den 8 februari 2021 – Wacker Chemie AG mot Bundesrepublik Deutschland vertreten durch das Umweltbundesamt

28

2021/C 182/43

Mål C-77/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 8 februari 2021 – Digi Távközlési és Szolgáltató Kft. mot Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság

30

2021/C 182/44

Mål C-83/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 9 februari 2021 – Airbnb Ireland UC, Airbnb Payments UK Ltd mot Agenzia delle Entrate

30

2021/C 182/45

Mål C-98/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 15 februari 2021 – Finanzamt R mot W-GmbH

32

2021/C 182/46

Mål C-99/21 P: Överklagande ingett den 17 februari 2021 av Danske Slagtermestre av det beslut som tribunalen (tredje avdelingen) meddelade den 1 december 2020 i mål T-486/18, Danske Slagtermestre mot Europeiska kommissionen

32

2021/C 182/47

Mål C-106/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 22 februari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot BC

33

2021/C 182/48

Mål C-107/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 22 februari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot ZR

34

2021/C 182/49

Mål C-110/21 P: Överklagande ingett den 23 februari 2021 av Universität Bremen av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-660/19, Universität Bremen mot Genomförandeorganet för forskning

34

2021/C 182/50

Mål C-116/21 P: Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-243/18, VW mot Europeiska kommissionen

35

2021/C 182/51

Mål C-117/21 P: Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-315/19, BT mot kommissionen

36

2021/C 182/52

Mål C-118/21 P: Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-442/17, RN mot kommissionen

37

2021/C 182/53

Mål C-120/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 26 februari 2021 – LB mot TO

39

2021/C 182/54

Mål C-122/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 26 februari 2021 – Get Fresh Cosmetics Limited mot Valstybinė vartotojų teisių apsaugos tarnyba

39

2021/C 182/55

Mål C-123/21 P: Överklagande ingett den 26 februari 2021 av Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-541/18, Changmao Biocheical Engineering mot kommissionen

40

2021/C 182/56

Mål C-128/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 26 februari 2021 – Lietuvos notarų rūmai, M.S., S.Š., D.V., V.P., J.P., D.L.-B., D.P., R.O.I. mot Lietuvos Respublikos konkurencijos taryba

41

2021/C 182/57

Mål C-130/21 P: Överklagande ingett den 1 mars 2021 av Lukáš Wagenknecht av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 17 december 2020 i mål T-350/20, Wagenknecht mot kommissionen

42

2021/C 182/58

Mål C-131/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Budai Központi Kerületi Bíróság (Ungern) den 2 mars 2021 – Brottmål mot KI

44

2021/C 182/59

Mål C-135/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgerichts Köln (Tyskland) den 4 mars 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot GD och WT

44

2021/C 182/60

Mål C-138/21 P: Överklagande ingett den 26 februari 2021 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-315/19, BT mot kommissionen

45

2021/C 182/61

Mål C-139/21 P: Överklagande ingett den 26 februari 2021 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-243/18, VW mot kommissionen

46

2021/C 182/62

Mål C-147/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 8 mars 2021 – Comité interprofessionnel des huiles essentielles françaises (CIHEF), Florame, Hyteck Aroma-Zone, Laboratoires Gilbert, Laboratoire Léa Nature, Laboratoires Oméga Pharma France, Pierre Fabre Médicament, Pranarom France, Puressentiel France mot Ministre de la Transition écologique, Premier ministre

47

2021/C 182/63

Mål C-149/21 P: Överklagande ingett den 5 mars 2021 av Fakro sp. z o.o. av den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2020 i mål T-515/18, Fakro mot Komissionen

48

2021/C 182/64

Mål C-506/19: Beslut meddelat av på domstolens ordförande den 11 februari 2021 – Islamic Republic of Iran Shipping Lines, Hafize Darya Shipping Lines (HDSL), Safiran Payam Darya Shipping Lines (SAPID), Khazar Sea Shipping Lines Co., Rahbaran Omid Darya Ship Management Co., Irinvestship Ltd, IRISL Europe GmbH mot Conseil de l'Union

49

2021/C 182/65

Mål C-737/19: Beslut meddelat av ordföranden på domstolens sjunde avdelning den 26 februari 2021 – (begäran om förhandsavgörande av Tribunal administratif de Montreuil – Frankrike) Bank of China Limited mot Ministre de l'Action et des Comptes publics

49

2021/C 182/66

Mål C-588/20: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 5 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – PR, BV mot Germanwings GmbH

49

2021/C 182/67

Mål C-8/21: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 5 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Germanwings GmbH mot KV

50

 

Tribunalen

2021/C 182/68

Mål T-719/17: Tribunalens dom av den 17 mars 2021 – FMC mot kommissionen (Växtskyddsmedel – Det verksamma ämnet flupyrsulfuronmetyl – Upptagandet i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 har inte förnyats – Bedömningsförfarande – Förslag till klassificering av ett verksamt ämne – Försiktighetsprincipen – Rätten till försvar – Rättssäkerhet – Uppenbart oriktig bedömning – Proportionalitet – Principen om icke-diskriminering – Principen om god förvaltning – Berättigade förväntningar)

51

2021/C 182/69

Mål T-585/19: Tribunalens dom av den 17 mars 2021 – EJ mot EIB (Personalmål – EIB:s personal – Lön – Transportkostnader – Dubbelt barnbidrag – Barn som lider av en allvarlig sjukdom – Begränsning av rätten till retroaktiv ersättning för transportkostnader och av rätten till retroaktivt dubbelt barnbidrag – Rimlig tidsfrist – Omsorgsplikt – Talan om ogiltigförklaring och skadestånd)

51

2021/C 182/70

Mål T-739/19: Tribunalens beslut av den 10 mars 2021 – Productos Jamaica mot EUIPO – Alada 1850 (flordeJamaica) (EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – Anledning saknas att döma i saken)

52

2021/C 182/71

Mål T-50/20: Tribunalens beslut av den 12 mars 2021 – PNB Banka mot ECB (Ekonomisk och monetär politik – Tillsyn av kreditinstitut – Insolvensförfarande – ECB följer inte en begäran från ett kreditbolags styrelse om att konkursförvaltaren ska instrueras att ge den av styrelsen befullmäktigade advokaten tillträde till institutets lokaler, uppgifter, personal och resurser – Behörighet för rättshandlingens upphovsman – Uppenbart att talan saknar rättslig grund)

53

2021/C 182/72

Mål T-160/20: Tribunalens beslut av den 17 mars 2021 – 3M Belgium mot Echa (Talan om ogiltigförklaring – REACH – Identifiering av perfluorbutansulfonsyra (PFBS) och dess salter som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter – Upptagande i förteckningen över ämnen som kan komma att upptas i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 – Tidsfrist för väckande av talan – Artikel 59.10 i förordning nr 1907/2006 – Artikel 59 i tribunalens rättegångsregler – Avvisning)

53

2021/C 182/73

Mål T-426/20: Tribunalens beslut av den 11 mars 2021 – Techniplan mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring och om skadestånd – FED – Artikel 76 d i rättegångsreglerna – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Avvisning)

54

2021/C 182/74

Mål T-742/20 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 19 mars 2021 – Indofil Industries (Netherlands) mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Växtskyddsmedel – Förordning (EG) nr 1107/2009 – Genomförandeförordning (EU) 2020/2087 – Beslut att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet mankozeb – Ansökan om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

55

2021/C 182/75

Mål T-45/21 R: Beslut meddelat av tribunalens vice ordförande den 12 mars 2021 – Ciano Trading & Services CT & S m.fl./kommissionen (Interimistiskt förfarande – Offentlig upphandling – Ansökan om interimistiska åtgärder – Avvisning – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

55

2021/C 182/76

Mål T-713/20: Talan väckt den 30 november 2020 – OQ mot kommissionen

56

2021/C 182/77

Mål T-100/21: Talan väckt den 16 februari 2021 – Sánchez-Gavito León mot rådet och kommissionen

57

2021/C 182/78

Mål T-102/21: Talan väckt den 18 februari 2021 – Bastion Holding m.fl. mot Europeiska kommissionen

58

2021/C 182/79

Mål T-129/21: Talan väckt den 1 mars 2021 – Colombani mot Europeiska utrikestjänsten

59

2021/C 182/80

Mål T-133/21: Talan väckt den 1 mars 2021 – QK mot ECB

59

2021/C 182/81

Mål T-140/21: Överklagande ingett den 5 mars 2021 – Apologistics mot EUIPO – Kerckhoff (apo-discounter.de)

60

2021/C 182/82

Mål T-141/21: Talan väckt den 5 mars 2021 – Shakutin mot rådet

61

2021/C 182/83

Mål T-146/21: Överklagande ingett den 15 mars 2021 – Vetpharma Animal Health mot EUIPO – Deltavit (DELTATIC)

61

2021/C 182/84

Mål T-149/21: Överklagande ingett den 18 mars 2021 – UGA Nutraceuticals mot EUIPO – Vitae Health Innovation (VITADHA)

62

2021/C 182/85

Mål T-150/21: Talan väckt den 15 mars 2021 – Hangzhou Dingsheng Industrial Group m.fl. mot kommissionen

63

2021/C 182/86

Mål T-152/21: Talan väckt den 19 mars 2021 – Union Syndicale Solidaires des SDIS de France et DOM/TOM mot kommissionen

63

2021/C 182/87

Mål T-155/21: Överklagande ingett den 23 mars 2021 – Völkl mot EUIPO – Marker Dalbello Völkl (International) (Völkl)

64

2021/C 182/88

Mål T-156/21: Överklagande ingett den 23 mars 2021 – Völkl mot EUIPO – Marker Dalbello Völkl (International) (Marker Völkl)

65

2021/C 182/89

Mål T-159/21: Överklagande ingett den 25 mars 2021 – Bustos mot EUIPO – Bicicletas Monty (motwi)

66

2021/C 182/90

Mål T-405/14: Tribunalens beslut av den 16 mars 2021 – Yavorskaya mot Conseil e.a.

66

2021/C 182/91

Mål T-162/20: Tribunalens beslut av den 11 mars 2021 – UPL Europe och Indofil Industries (Nederländerna) mot EFSA

67

 

Rättelser

2021/C 182/92

Rättelse till meddelande i EUT i mål T-87/21 ( EUT C 110, 29.3.2021 )

68

SV

 

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 182/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 163, 3.5.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 148, 26.4.2021

EUT C 138, 19.4.2021

EUT C 128, 12.4.2021

EUT C 110, 29.3.2021

EUT C 98, 22.3.2021

EUT C 88, 15.3.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Tribunalen

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/2

Ny ledamot i tribunalen har avlagt ed

(2021/C 182/02)

David Petrlík utnämndes genom beslut av den 19 februari 2021 (1) av företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar till domare i tribunalen för perioden 25 februari 2021–31 augusti 2025. David Petrlík avlade ed inför domstolen den 1 mars 2021.

(1)  EUT L 64, 24.2.2021, s. 5.

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 9 mars de 2021 (begäran om förhandsavgörande från Vrhovno sodišče – Slovenien) – D.J. mot Radiotelevizija Slovenija

(Mål C-344/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Arbetstidens förläggning - Direktiv 2003/88/EG - Artikel 2 - Begreppet arbetstid - Bakjoursperioder - Specifikt arbete avseende underhåll av tv-sändare belägna långt från bebodda områden - Direktiv 89/391/EEG - Artiklarna 5 och 6 - Psykosociala risker - Skyldighet att förebygga risker)

(2021/C 182/03)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Vrhovno sodišče

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: D.J.

Motpart: Radiotelevizija Slovenija

Domslut

Artikel 2 led 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att en bakjoursperiod under vilken en arbetstagare enbart ska kunna nås per telefon och, vid behov, kunna infinna sig på sin arbetsplats inom en timme, samtidigt som vederbörande kan utnyttja en tjänstebostad som arbetsgivaren ställt till hans eller hennes förfogande på denna arbetsplats, utan att arbetstagaren är skyldig att stanna kvar i denna bostad, i sin helhet utgör arbetstid i den mening som avses i denna bestämmelse, endast om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet bland annat framgår att denna tidsfrist och, i förekommande fall, den frekvens med vilken arbetstagaren i genomsnitt faktiskt måste utföra arbete under nämnda period får sådana konsekvenser att de objektivt och i väsentlig mån påverkar arbetstagarens möjligheter att under samma period fritt förfoga över den tid under vilken hans eller hennes tjänster inte tas i anspråk och att ägna denna tid åt sina egna intressen. Den omständigheten att arbetsplatsens omedelbara omgivningar lämpar sig föga för fritidsaktiviteter saknar relevans vid en sådan bedömning.

(1)  EUT C 263, 5.8.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/4

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Schwerin-Tyskland) – FD mot Staatliches Amt für Landwirtschaft und Umwelt Mittleres Mecklenburg

(Mål C-365/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - Direktstöd - Förordning (EU) nr 1307/2013 - Artikel 24 - Ung jordbrukare som beviljats en första tilldelning av stödrätter - Artikel 30.6 - Delegerad förordning (EU) nr 639/2014 - Artikel 28.2 - Tilldelning av ytterligare stödrätter från den nationella reserven)

(2021/C 182/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Schwerin

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: FD

Motpart: Staatliches Amt für Landwirtschaft und Umwelt Mittleres Mecklenburg

Domslut

Artikel 30.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 i förening med artikel 28.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av förordning nr 1307/2013 och om ändring av bilaga X till den förordningen, ska tolkas så, att en ung jordbrukare, i den mening som avses i artikel 30.11 a i förordning nr 1307/2013 jämförd med artikel 50.2 i samma förordning, som, med stöd av artikel 24 i denna förordning, redan har erhållit en första tilldelning av stödrätter i enlighet med artikel 24 i nämnda förordning för det antal stödberättigade hektar som jordbrukaren deklarerat vid tidpunkten för ansökan, därefter har rätt till ytterligare stödrätter från den nationella reserven motsvarande det ytterligare antal stödberättigade hektar som jordbrukaren numera förfogar över och för vilka vederbörande inte har några stödrätter. Denna rätt förutsätter att det finns tillräckligt med tillgängliga medel i de nationella och regionala reserverna. Om så inte är fallet ska tilldelningen ske på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukare som kan göra anspråk på stödrätter enligt artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 säkerställs och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks.

(1)  EUT C 288, 26.08.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/4

Domstolens dom (första avdelningen) av den 18 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) – Portugal) – MK mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-388/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direkt beskattning - Skatt på kapitalvinster på fast egendom - Fri rörlighet för kapital - Beskattningsunderlag - Diskriminering - Möjlighet att välja att beskattas enligt samma villkor som personer med hemvist i landet - Förenlighet med unionsrätten)

(2021/C 182/05)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: MK

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Domslut

Artikel 63 FEUF jämförd med artikel 65 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat som – för att göra det möjligt att undvika att skattebördan för en kapitalvinst som uppstår till följd av att fast egendom belägen i den medlemsstaten avyttras av en person som har hemvist i en annan medlemsstat, blir tyngre än skattebördan, vid samma typ av transaktion, för en kapitalvinst som realiseras av en person med hemvist i den förstnämnda medlemsstaten – låter frågan om vilka skatteregler som är tillämpliga vara beroende av den skattskyldiga personens val.

(1)  EUT C 270, 12.8.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/5

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 9 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – VG Bild-Kunst mot Stiftung Preußischer Kulturbesitz

(Mål C-392/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället - Direktiv 2001/29/EG - Artikel 3.1 - Begreppet ”överföring till allmänheten” - Ett upphovsrättsligt skyddat verk bäddas in i en tredje parts webbplats genom inramning (framing) - Verk som med upphovsrättsinnehavarens tillstånd har gjorts fritt åtkomligt på licenstagarens webbplats - Bestämmelse i nyttjandeavtalet enligt vilken licenstagaren ska vidta effektiva tekniska åtgärder mot inbäddning - Tillåtlighet - Grundläggande rättigheter - Artikel 11 och artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)

(2021/C 182/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: VG Bild-Kunst

Motpart: Stiftung Preußischer Kulturbesitz

Domslut

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas på så sätt att den omständigheten att upphovsrättsligt skyddade verk som med upphovsrättsinnehavarens tillstånd har gjorts tillgängliga och fritt åtkomliga för allmänheten på en annan webbplats integreras i en tredje parts internetsida, genom tekniken med inbäddning, utgör en överföring till allmänheten, i den mening som avses i denna bestämmelse, om integreringen sker genom att skyddsåtgärder mot inbäddning som har vidtagits eller ålagts av rättighetsinnehavaren kringgås.

(1)  EUT C 270, 12.8.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/6

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 mars 2021 – Europeiska kommissionen/Ungern

(Mål C-400/19) (1)

(Fördragsbrott - Samlad marknadsordning för jordbruksprodukter - Förordning (EU) nr 1308/2013 - Artikel 34 FEUF - Försäljningspriset på livsmedelsprodukter - Minimivinstmarginaler som ska tillämpas på dessa produkter i detaljhandeln)

(2021/C 182/07)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Sipos, X. Lewis och E. Manhaeve)

Svarande: Ungern (ombud: inledningsvis M. Z. Fehér, G. Koós och Zs. Wagner, därefter M. Z. Fehér och G. Koós)

Domslut

1)

Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, genom att anta 3 § punkt 2 u mezőgazdasági és élelmiszeripari termékek vonatkozásában a beszállítókkal szemben alkalmazott tisztességtelen forgalmazói magatartás tilalmáról szóló 2009. évi XCV. törvény (2009 års lag nr XCV om förbud mot att otillbörliga handelsmetoder tillämpas på leverantörer av jordbruks- och livsmedelsprodukter) och därigenom begränsa villkoren för fastställande av försäljningspriser på jordbruks- och livsmedelsprodukter.

2)

Ungern ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

(1)  EUT C 255, 29.7.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/6

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 18 mars 2021 – Pometon SpA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-440/19 P) (1)

(Överklagande - Konkurrensbegränsande samverkan - Den europeiska marknaden för stålslipmedel - Deltagande i bilaterala och multilaterala kontakter i syfte att samordna priserna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet - ”Hybridförfarande” som lett till först ett förlikningsbeslut och sedan ett beslut efter ett ordinarie förfarande - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 41 - Krav att Europeiska kommissionen ska vara opartisk - Artikel 48 - Oskuldspresumtion - Motiveringsskyldighet - En enda, fortlöpande överträdelse - Överträdelsens varaktighet - Likabehandling - Obegränsad behörighet att pröva beslut)

(2021/C 182/08)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Pometon SpA (ombud: E. Fabrizi, V. Veneziano och A. Molinaro, avvocati)

Övrig part i förfarandet: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis genom P. Rossi och T. Vecchi, därefter genom P. Rossi och C. Sjödin)

Domslut

1)

Punkterna 2 och 4 i domslutet i Europeiska unionens tribunals dom av den 28 mars 2019, Pometon/kommissionen (T 433/16, EU:T:2019:201), upphävs.

2)

Överklagandet ogillas i övrigt.

3)

Det bötesbelopp som åläggs Pometon SpA i artikel 2 i kommissionens beslut C(2016) 3121 final av den 25 maj 2016 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.39792 – Stålslipmedel) fastställs till 2 633 895 euro.

4)

Pometon SpA och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader avseende såväl målet om överklagande som målet i första instans.

(1)  JO C 255 du 29.07.2019

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/7

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) – Förenade kungariket) – The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs mot Wellcome Trust Ltd

(Mål C-459/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Harmonisering av skattelagstiftning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 43 och 44 - Platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap - Platsen för tillhandahållande av kapitalförvaltningstjänster från tjänsteleverantörer etablerade utanför Europeiska unionen till en välgörenhetsorganisation som yrkesmässigt bedriver icke-ekonomisk verksamhet)

(2021/C 182/09)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Motpart: Wellcome Trust Ltd

Domslut

Artikel 44 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008, ska tolkas på så sätt att om en beskattningsbar person som yrkesmässigt bedriver icke-ekonomisk verksamhet köper tjänster som ska användas i denna icke-ekonomiska verksamhet, ska dessa tjänster anses ha tillhandahållits en beskattningsbar person ”som agerar i denna egenskap” i den mening som avses i denna artikel.

(1)  EUT C 280, 19.08.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland) – Irland) – Verkställifghet av den europeiska arresteringsorder som utfärdats mot JR

(Mål C-488/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Tillämpningsområde - Artikel 8.1 c - Begreppet ”verkställbar dom” - Brott som har lett till en fällande dom från en domstol i tredjeland - Konungariket Norge - Dom som erkänts och verkställts av den utfärdande staten med stöd av ett bilateralt avtal - Artikel 4 led 7 b - Skäl till att verkställighet av den europeiska arresteringsordern får vägras - Brottets extraterritoriella karaktär)

(2021/C 182/10)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Part i målet vid den nationella domstolen

JR

Domslut

1)

Artiklarna 1.1 och 8.1 c i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att en europeisk arresteringsorder får utfärdas med stöd av ett rättsligt avgörande från den utfärdande medlemsstaten varigenom det förordnats om att ett straff som utdömts av en domstol i tredjeland ska verkställas i den medlemsstaten, när den aktuella domen har erkänts genom ett avgörande från en domstol i den utfärdande medlemsstaten i enlighet med ett bilateralt avtal mellan dessa stater. Utfärdandet av en europeisk arresteringsorder förutsätter emellertid dels att den eftersökta personen har dömts till fängelse i minst fyra månader, dels att det förfarande som resulterade i den dom från tredjeland som sedermera erkänts i den utfärdande medlemsstaten har genomförts med iakttagande av de grundläggande rättigheterna och, i synnerhet, de skyldigheter som följer av artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2)

Artikel 4 led 7 b i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska tolkas så, att när en europeisk arresteringsorder har utfärdats på grundval av ett rättsligt avgörande från den utfärdande medlemsstaten som gör det möjligt att i denna medlemsstat verkställa ett straff som utdömts av en domstol i ett tredjeland, i ett fall där det aktuella brottet begåtts i detta tredjeland, ska frågan huruvida brottet har ”begåtts utanför den utfärdande medlemsstatens territorium” avgöras med beaktande av det tredjelandets – i förevarande fall Konungariket Norges – straffrättsliga behörighet som har gjort det möjligt att lagföra detta brott, och inte den utfärdande medlemsstatens behörighet i detta avseende.

(1)  EUT C 337, 7.10.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/9

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 mars 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen, Ungern

(Mål C-562/19 P) (1)

(Överklagande - Artikel 107.1 FEUF - Statligt stöd - Polsk skatt för detaljhandelssektorn - Artikel 108.2 FEUF - Beslut att inleda det formella granskningsförfarandet - Faktorer för att fastställa referenssystemet - Progressiva skattesatser - Förekomsten av en selektiv fördel - Bevisbörda)

(2021/C 182/11)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann, P.-J. Loewenthal och V. Bottka)

Övriga parter i målet: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna, M. Rzotkiewicz och M. Szydło), Ungern (ombud: M. Z. Fehér och G. Koós)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)

Ungern ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 328, 30.9.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/9

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 10 mars 2021 – European Road Transport Telematics Implementation Coordination Organisation – Intelligent Transport Systems & Services Europe (Ertico – ITS Europe) mot Europeiska kommissionen

(Mål C-572/19 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration - Rekommendation 2003/361/EG - Beslut från kommissionens valideringsgrupp om beteckningen som mikroföretag samt små och medelstora företag (SMF) - Beslut 2012/838/EU, Euratom - Bilaga - Punkterna 1.2.6 och 1.2.7 - Begäran om omprövning - Förordning (EG) nr 58/2003 - Artikel 22 - Inget administrativt klagomål - Förhållandet mellan begäran om omprövning och det administrativa överklagandet - Beslut att inte bevilja status som litet eller medelstort företag trots att kriterierna i rekommendation 2003/361 formellt sett har uppfyllts - Rättssäkerhet - Berättigade förväntningar - Hinder som små och medelstora företag vanligtvis ställs inför - Föreligger inte)

(2021/C 182/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: European Road Transport Telematics Implementation Coordination Organisation – Intelligent Transport Systems & Services Europe (Ertico – ITS Europe) (ombud: M. Wellinger och K. T'Syen, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och A. Kyratsou)

Part som har intervenerat till stöd för klaganden Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Vláčil, O. Serdula och J. Očková)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

European Road Transport Telematics Implementation Coordination Organisation – Intelligent Transport Systems & Services Europe (Ertico – ITS Europe) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)

Republiken Tjeckien ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 312, 16.09.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/10

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom – Förenade kungariket) – X mot Kuoni Travel Ltd

(Mål C-578/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 90/314/EEG - Artikel 5.2 tredje strecksatsen - Paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang - Paketreseavtal mellan en researrangör och en konsument - Researrangörens ansvar för att andra tjänsteleverantörer fullgör avtalsförpliktelserna på ett korrekt sätt - Skada som följer av handlingar som begåtts av en anställd hos en tjänsteleverantör - Undantag från ansvarsskyldighet - Händelse som inte kunnat förutses eller undvikas av researrangören eller tjänsteleverantören - Begreppet ”leverantör av tjänster”)

(2021/C 182/13)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court of the United Kingdom

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X

Motpart: Kuoni Travel Ltd

Ytterligare deltagare i rättegången: ABTA Ltd

Domslut

Artikel 5.2 tredje strecksatsen i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang – som innehåller en ansvarsfrihetsgrund vad gäller en paketresearrangörs skyldighet att på ett korrekt sätt fullgöra förpliktelserna enligt ett paketreseavtal som ingåtts mellan arrangören och en konsument och som omfattas av detta direktiv – ska vid ett avtalsbrott som är en följd av handlingar som utförts av en anställd hos en tjänsteleverantör vid fullgörandet av avtalet, tolkas så

—

att den anställde inte kan betraktas som leverantör av tjänster vid tillämpningen av denna bestämmelse, och

—

att arrangören inte med stöd av nämnda bestämmelse kan undgå ansvar för ett sådant avtalsbrott.

(1)  EUT C 328, 30.9.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/11

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 9 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Darmstadt – Tyskland) – RJ mot Stadt Offenbach am Main

(Mål C-580/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Arbetstidens förläggning - Direktiv 2003/88/EG - Artikel 2 - Begreppet arbetstid - Bakjoursperioder - Yrkesbrandmän - Direktiv 89/391/EEG - Artiklarna 5 och 6 - Psykosociala risker - Skyldighet att förebygga risker)

(2021/C 182/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Darmstadt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: RJ

Motpart: Stadt Offenbach am Main

Domslut

Artikel 2 led 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att en bakjoursperiod under vilken en arbetstagare med det tjänstefordon som arbetsgivaren har ställt till vederbörandes förfogande, iförd sitt larmställ, inom 20 minuter ska kunna ta sig till stadsgränsen för arbetstagarens tjänstgöringsort, med utnyttjande av den rätt att avvika från vägtrafikbestämmelserna och den rätt till företräde som förare av detta fordon har, i sin helhet utgör arbetstid i den mening som avses i denna bestämmelse, endast om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet bland annat framgår att denna tidsfrist och den frekvens med vilken arbetstagaren i genomsnitt faktiskt måste utföra arbete under nämnda period får sådana konsekvenser att de objektivt och i väsentlig mån påverkar arbetstagarens möjligheter att under samma period fritt förfoga över den tid under vilken hans eller hennes tjänster inte tas i anspråk och att ägna denna tid åt sina egna intressen.

(1)  EUT C 372, 4.11.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/11

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Bucureşti – Rumänien) – Academia de Studii Economice din Bucureşti mot Organismul Intermediar pentru Programul Operaţional Capital Uman – Ministerul Educaţiei Naţionale

(Mål C-585/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Arbetstidens förläggning - Direktiv 2003/88/EG - Artikel 2 - Begreppet arbetstid - Artikel 3 - Minsta dygnsvila - Arbetstagare som ingått flera anställningsavtal med en och samma arbetsgivare - Tillämpning per arbetstagare)

(2021/C 182/15)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Bucureşti

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Academia de Studii Economice din Bucureşti

Motpart: Organismul Intermediar pentru Programul Operaţional Capital Uman – Ministerul Educaţiei Naţionale

Domslut

Artiklarna 2 led 1 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att när en arbetstagare ingått flera avtal med en och samma arbetsgivare, är den minsta dygnsvilan, som föreskrivs i artikel 3, tillämplig på alla dessa avtal sammantaget och inte på vart och ett av dessa avtal för sig.

(1)  EUT C 406, 2.12.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/12

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 mars 2021 – Europeiska kommissionen mot Ungern, Republiken Polen

(Mål C-596/19 P) (1)

(Överklagande - Artikel 107.1 FEUF - Statligt stöd - Ungersk omsättningsskatt på reklam - Faktorer för att fastställa referenssystemet - Progressiva skattesatser - Övergångsbestämmelse om partiellt avdrag för överförda förluster - Förekomsten av en selektiv fördel - Bevisbörda)

(2021/C 182/16)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Bottka, P.-J. Loewenthal och K. Herrmann)

Övriga parter i målet: Ungern (ombud: M.Z. Fehér och G. Koós), Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive Republiken Polens kostnader.

(1)  EUT C 348,14.10.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/13

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Milano – Italien) – KO mot Consulmarketing SpA, i konkurs

(Mål C-652/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 4 - Icke-diskrimineringsprincipen - Objektiva grunder som motiverar en skillnad i behandling av visstidsanställda arbetstagare - Direktiv 98/59/EG - Kollektiv uppsägning - Nationell lagstiftning om skydd för arbetstagare som utsätts för en rättsstridig kollektiv uppsägning - En mindre fördelaktig skyddsordning tillämpas på avtal om visstidsanställning som ingåtts före tidpunkten för dess ikraftträdande och som omvandlats till avtal om tillsvidareanställning efter den tidpunkten)

(2021/C 182/17)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Milano

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: KO

Motpart: Consulmarketing SpA, i konkurs

Övriga deltagare i rättegången: Filcams CGIL, Confederazione Generale Italiana del Lavoro (CGIL)

Domslut

1)

En nationell lagstiftning, i vilken det föreskrivs att två olika ordningar för skydd för tillsvidareanställda ska tillämpas parallellt under ett och samma förfarande för kollektiv uppsägning som genomförs i strid med de kriterier som ska tillämpas för att fastställa vilka arbetstagare som ska omfattas av detta förfarande, omfattas inte av tillämpningsområdet för rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar och kan således inte prövas mot bakgrund av de grundläggande rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och bland annat artiklarna 20 och 30 i densamma.

2)

Klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som utsträcker en ny ordning för skydd för tillsvidareanställda vid rättsstridig kollektiv uppsägning till att omfatta även arbetstagare vars avtal om visstidsanställning, som ingåtts innan dessa bestämmelser trädde i kraft, omvandlats till avtal om tillsvidareanställning efter den tidpunkten.

(1)  EUT C 399, 25.11.2019

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/13

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf – Tyskland) – Von Aschenbach & Voss GmbH mot Hauptzollamt Duisburg

(Mål C-708/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Slutgiltig antidumpningstull - Aluminiumfolie med ursprung i Kina - Obetydligt ändrad aluminiumfolie - Genomförandeförordning (EU) 2017/271 - Upptagande till prövning - Klaganden i det nationella målet har inte väckt talan om ogiltigförklaring - Rätt att väcka talan om ogiltigförklaring)

(2021/C 182/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Von Aschenbach & Voss GmbH

Motpart: Hauptzollamt Duisburg

Domslut

Den begäran om förhandsavgörande som har ingetts av Finanzgericht Düsseldorf (Skattedomstolen i Düsseldorf, Tyskland), genom beslut av den 21 augusti 2019, kan inte tas upp till sakprövning.

(1)  EUT C 413, 9.12.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/14

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court – Irland) – VK mot An Bord Pleanála

(Mål C-739/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Advokaters frihet att tillhandahålla tjänster - Direktiv 77/249/EEG - Artikel 5 - Skyldighet för en advokat som är etablerad i en medlemsstat och som företräder en klient i ett rättsligt förfarande vid domstolarna i en annan medlemsstat att arbeta tillsammans med en advokat som är verksam vid de domstolarna - Gränser)

(2021/C 182/19)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: VK

Motpart: An Bord Pleanála

ytterligare deltagare i rättegången: The General Council of the Bar of Ireland, The Law Society of Ireland and the Attorney General,

Domslut

Artikel 5 i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster ska tolkas enligt följande.

—

Med hänsyn till målet bestående i att säkerställa god rättsskipning utgör nämnda bestämmelse inte i sig hinder mot att en advokat, som tillhandahåller tjänster genom att företräda sin klient, är skyldig att arbeta tillsammans med en advokat som är verksam vid den domstol där målet är anhängigt och som är ansvarig inför denna domstol, inom ramen för ett system där advokater åläggs yrkesetiska skyldigheter bestående i att göra domstolen uppmärksam på samtliga omständigheter som i rättsligt, lagstiftnings- eller rättspraxisrelaterat hänseende kan ha betydelse för att förfarandet ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt, men där sådana skyldigheter inte åvilar den enskilde om denne väljer att företräda sig själv.

—

Med hänsyn till målet bestående i att säkerställa god rättsskipning är det inte oproportionerligt att en gästande advokat som tillhandahåller tjänster åläggs en skyldighet att arbeta tillsammans med en advokat som är verksam vid den domstol där målet är anhängigt, inom ramen för ett system där advokaterna har möjlighet att definiera sina respektive roller, varvid den sistnämnde advokaten i allmänhet endast bistår den gästande advokaten för att denne ska kunna garantera ett adekvat företrädande av klienten och ett korrekt fullgörande av de förpliktelser som åvilar vederbörande i förhållande till nämnda domstol.

—

En allmän skyldighet att arbeta tillsammans med en advokat som är verksam vid den domstol där målet är anhängigt, vilken innebär att det inte möjligt att beakta den gästande advokatens tidigare erfarenhet, går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet bestående i att säkerställa god rättsskipning.

(1)  EUT C 413, 9.12.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/15

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Firma Z mot Finanzamt Y

(Mål C-802/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 90.1 - Nedsättning av beskattningsunderlaget - Principer som slogs fast i dom av den 24 oktober 1996, Elida Gibbs (C-317/94, EU:C:1996:400) - Leverans av läkemedel - Beviljande av rabatter - Huruvida tolkningsfrågan är hypotetisk - Huruvida begäran om förhandsavgörande kan prövas i sak)

(2021/C 182/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Firma Z

Motpart: Finanzamt Y

Domslut

Artikel 90.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att ett apotek som är etablerat i en medlemsstat inte kan sätta ned sitt beskattningsunderlag när det, såsom gemenskapsinterna leveranser som är undantagna från mervärdesskatteplikt i denna medlemsstat, levererar läkemedel till en lagstadgad sjukförsäkringskassa som är etablerad i en annan medlemsstat, och apoteket ger rabatt till personer som omfattas av den obligatoriska sjukförsäkringen.

(1)  EUT C 45, 10.2.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/15

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen – Sverige) – Danske Bank A/S mot Skatteverket

(Mål C-812/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 9 - Beskattningsbar person - Begrepp - Artikel 11 - Mervärdesskattegrupp - Ett bolags huvudetablering och filial ligger i två olika medlemsstater - Huvudetableringen ingår i en mervärdesskattegrupp som filialen inte ingår i - Huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna för dessa till filialen)

(2021/C 182/21)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Danske Bank A/S, Danmark, Sverige Filial

Motpart: Skatteverket

Domslut

Artiklarna 9.1 och 11 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas på så sätt att ett bolags huvudetablering, som är belägen i en medlemsstat och ingår i en mervärdesskattegrupp som bildats med stöd av artikel 11 i direktivet, och detta bolags filial, som är etablerad i en annan medlemsstat, ska anses utgöra skilda beskattningsbara personer när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna för dessa till filialen.

(1)  EUT C 19, 20.1.20.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/16

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 18 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach – Polen) – A. mot Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej

(Mål C-895/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Indirekta skatter - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Gemenskapsinterna förvärv av varor - Avdrag för ingående mervärdesskatt som ska betalas för ett sådant förvärv - Formkrav - Materiella villkor - Tidpunkt för att inge skattedeklaration - Principen om skatteneutralitet och proportionalitetsprincipen)

(2021/C 182/22)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A.

Motpart: Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej

ytterligare deltagare i rättegången: Rzecznik Małych i Średnich Przedsiębiorców

Domslut

Artiklarna 167 och 178 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken utövandet av rätten till avdrag för mervärdesskatt, som är hänförlig till ett gemenskapsinternt förvärv, under samma beskattningsperiod som den under vilken mervärdesskatten ska betalas, förutsätter att den mervärdesskatt som ska betalas anges i den skattedeklaration som lämnats in inom tre månader från utgången av den månad då skattskyldighet avseende de förvärvade varorna inträder.

(1)  EUT C 54, 17.2.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/17

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Association One Voice, Ligue pour la protection des oiseaux mot Ministre de la Transition écologique et solidaire

(Mål C-900/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 2009/147/EG - Bevarande av vilda fåglar - Artiklarna 5 och 8 - Förbud mot att fånga fåglar, oavsett vilken metod som används - Artikel 9.1 - Tillåtelse att medge undantag för en sådan metod som utgörs av traditionell sedvänja - Villkor - Någon annan lämplig lösning finns inte - Det enda skälet till att det inte finns någon annan lämplig lösning är att denna traditionella metod ska bevaras - Fångst på selektiv grund - Nationell lagstiftning som tillåter fågelfångst med limstänger)

(2021/C 182/23)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Association One Voice, Ligue pour la protection des oiseaux

Svarande: Ministre de la Transition écologique et solidaire

Ytterligare deltagare i rättegången: Fédération nationale des Chasseurs

Domslut

1)

Artikel 9.1 och 9.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar ska tolkas så, att den omständigheten att en fågelfångstmetod är traditionell inte är tillräcklig i sig för att det ska anses att det inte finns någon annan lämplig lösning, i den mening som avses i den bestämmelsen, som kan ersätta denna fångstmetod.

2)

Artikel 9.1 c i direktiv 2009/147 ska tolkas så, att den bestämmelsen utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka det – med undantag från vad som föreskrivs i artikel 8 i nämnda direktiv – är tillåtet att använda en fångstmetod som medför bifångster, när dessa bifångster, även om de är små och görs under en begränsad tidsperiod, kan åsamka icke-målarter som fångas annan skada än försumbar sådan.

(1)  EUT C 54, 17.02.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/17

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Ostravě – Tjeckien) – Samohýl group a.s. mot Generální ředitelství cel

(Mål C-941/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamma tulltaxan - Tullklassificering - Kombinerade nomenklaturen - Tulltaxenummer 3004 och 3808 - Tolkning - Förordning (EG) nr 455/2007 - Spot-on-lösning för katter mot loppor och fästingar - Terapeutisk eller profylaktisk verkan)

(2021/C 182/24)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Krajský soud v Ostravě

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Samohýl group a.s.

Motpart: Generální ředitelství cel

Domslut

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1101/2014 av den 16 oktober 2014, ska tolkas så, att en produkt som består av en lösning avsedd för katter, vilken ska appliceras lokalt på huden (spot-on) med hjälp av pipetter (0,5 ml) och som innehåller det verksamma ämnet fipronil (50 mg per pipett) samt tillsatsämnen, såsom butylhydroxianisol E320, butylhydroxitoluen E 321, bensylalkohol och dietylenglykolmonoetyleter, omfattas av tulltaxenummer 3808 i kombinerade nomenklaturen, såsom ”insekticid”, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning av samtliga sakomständigheter som den har kännedom om.

(1)  EUT C 68, 2.3.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/18

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – M.A. mot Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N.

(Mål C-949/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gränskontroller, asyl och invandring - Viseringspolitik - Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Artikel 21.2 a - Stadgan om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Avslag på en ansökan om visering för en längre vistelse som fattats av ett konsulat - Skyldighet för en medlemsstat att säkerställa att ett beslut att avslå en ansökan om en sådan visering kan överklagas i domstol)

(2021/C 182/25)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: M.A.

Motpart: Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N.

Domslut

1)

Artikel 21.2a i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Benelux-staterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 och trädde i kraft den 26 mars 1995, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013 ska tolkas så, att den inte är tillämplig på en tredjelandsmedborgare som har nekats en visering för längre vistelse.

2)

Unionsrätten, bland annat artikel 34.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) nr 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au-pairarbete, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den ålägger medlemsstaterna en skyldighet att föreskriva ett förfarande för överklagande av beslut om avslag på en viseringsansökan för studier, i den mening som avses i detta direktiv, vars utformning regleras i varje medlemsstats rättsordning, med iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, varvid detta förfarande i ett visst skede ska säkerställa ett överklagande inför domstol. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida en sådan ansökan om nationell visering för längre vistelse för studier som avses i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv.

(1)  EUT C 191, 8.06.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/19

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 18 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – UAB ”P” mot Dyrektor Izby Skarbowej w B.

(Mål C-48/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Gemensamma systemet för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 203 - Skatt som har fakturerats felaktigt - Fakturautställaren i god tro - Risk för skattebortfall - Medlemsstaternas skyldigheter att förutse möjlighet till rättelse av skatt som fakturerats felaktigt - Principerna om skatteneutralitet och proportionalitet)

(2021/C 182/26)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: UAB ”P”

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w B.

Domslut

Artikel 203 i rådets direktiv 2006/112 av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, proportionalitetsprincipen och principen om mervärdesskattens neutralitet ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar person i god tro inte får rätta fakturor, på vilka mervärdesskatten felaktigt angetts, efter det att ett skattekontrollförfarande har inletts, trots att mottagaren av fakturorna skulle ha haft rätt till återbetalning av denna skatt om de transaktioner som avses i fakturorna hade deklarerats på ett korrekt sätt.

(1)  EUT C 191, 8.6.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/20

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – Ordine Nazionale dei Biologi, MX, NY, OZ/Presidenza del Consiglio dei Ministri

(Mål C-96/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Folkhälsan - Artikel 168 FEUF - Direktiv 2002/98/EG - Kvalitets- och säkerhetsnormer för humanblod och blodkomponenter - Mål som syftar till att garantera en hög hälsoskyddsnivå för människor - Artiklarna 4.2 och 9.2 - Inrättningar för blodverksamhet - Ansvarig person - Minimikrav när det gäller kvalifikationer - En medlemsstat har möjlighet att föreskriva ett strängare regelverk - Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning)

(2021/C 182/27)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ordine Nazionale dei Biologi, MX, NY, OZ

Motpart: Presidenza del Consiglio dei Ministri

ytterligare deltagare i rättegången: Sds Snabi, Agenzia Regionale Protezione Ambiente (ARPA)

Domslut

Artikel 9.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG, jämförd med artikel 4.2 i samma direktiv, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, i vilken det föreskrivs att endast personer som innehar ett examensbevis i medicin och kirurgi kan utses till ansvarig person för en inrättning för blodverksamhet, förutsatt att den nationella lagstiftningen i alla hänseenden är förenlig med unionsrätten.

(1)  EUT C 209, 22.6.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/20

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 11 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – A. mot État belge

(Mål C-112/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2008/115/EG - Artikel 5 - Beslut om återvändande - Far till en underårig unionsmedborgare - Beaktande av barnets bästa vid antagandet av ett beslut om återvändande)

(2021/C 182/28)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A.

Motpart: État belge

Domslut

Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, jämförd med artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att medlemsstaterna är skyldiga att ta vederbörlig hänsyn till barnets bästa innan de antar ett beslut om återvändande, förenat med ett inreseförbud, även om beslutet inte riktar sig till en underårig, utan till dennes far.

(1)  EUT C 161, 11.5.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/21

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Westminster Magistrates’ Court – Förenade kungariket) – Verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot PI

(Mål C-648/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Brådskande mål om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Artikel 8.1 c - Europeisk arresteringsorder som utfärdats av en åklagarmyndighet i en medlemsstat för lagföring på grundval av en frihetsberövande åtgärd som beslutats av samma myndighet - Ingen domstolskontroll före överlämnandet av den eftersökta personen - Följder - Effektivt domstolsskydd - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)

(2021/C 182/29)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Westminster Magistrates’ Court

Part i målet vid den nationella domstolen

PI

Domslut

Artikel 8.1 c i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och EU-domstolens praxis, ska tolkas så, att kraven för att en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder för lagföring ska anses åtnjuta ett effektivt domstolsskydd inte är uppfyllda när både den europeiska arresteringsordern och det rättsliga beslut som den hänför sig till har fattats av en åklagare, som visserligen kan kvalificeras som ”utfärdande rättslig myndighet” i den mening som avses i artikel 6.1 i det rambeslutet, men varken den europeiska arresteringsordern eller det rättsliga beslutet kan underkastas domstolsprövning i den utfärdande medlemsstaten före överlämnande av den person som eftersöks av den verkställande medlemsstaten.

(1)  EUT C 62, 22.2.2021.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/22

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 4 februari 2021 – Pilatus Bank plc mot Europeiska centralbanken

(Mål C-701/19 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Uppenbart att överklagandet är ogrundat - Ekonomisk och monetär politik - Tillsyn över kreditinstitut - Tillfällig återkallelse av tillstånd som vidtagits av den nationella tillsynsmyndigheten - Utseende av en kontaktperson - Villkorad kommunikation med Europeiska centralbanken (ECB) - Återkallelse av tillstånd före talans väckande - Talan om ogiltigförklaring - Avvisning - Avsaknad av en tillräckligt klar och precis framställning av grunderna vid tribunalen - Berättigat intresse av att få saken prövad har inte visats - Felaktig kvalificering som förberedande rättsakt - Ersättande av domskälen)

(2021/C 182/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Pilatus Bank plc (ombud: inledningsvis O. H. Behrends och M. Kirchner, Rechtsanwälte, därefter O. H. Behrends)

Övrig part i målet: Europeiska centralbanken (ombud: E. Yoo, M. Anastasiou och A. Karpf)

Avgörande

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Pilatus Bank plc ska ersätta rättegångskostanderna.

(1)  EUT C 406, 2.12.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/22

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 11 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – T.H.C. mot Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides

(Mål C-755/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Asylpolitik - Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd - Direktiv 2013/32/EU - Artikel 46 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätten till ett effektivt rättsmedel - Överklagande av ett beslut om att avvisa en efterföljande ansökan om internationellt skydd - Överklagandefrist - Personer som hålls i förvar)

(2021/C 182/31)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: T.H.C.

Motpart: Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides

Avgörande

Artikel 46 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en preklusionsfrist på fem dagar, inklusive helgdagar och arbetsfria dagar, för att överklaga ett beslut om att avvisa en efterföljande ansökan om internationellt skydd, när den sökande som berörs hålls i förvar, förutsatt dels att likvärdighetsprincipen iakttas, dels att det under en sådan frist säkerställs att de sökande som hålls i förvar faktiskt har tillgång till de processuella garantier som personer som ansöker om internationellt skydd tillerkänns enligt unionsrätten.

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet uppfyller sådana krav.

(1)  EUT C 423, 16.12.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/23

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 4 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Barcelona – Spanien) – CDT, SA mot MIMR, HRMM

(Mål C-321/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Konsumentskydd - En doms rättsverkningar i tiden - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor i konsumentavtal - Den nationella domstolens befogenheter när ett villkor förklarats vara oskäligt - Ett villkor om uppsägning till förtida betalning - Delvist undanröjande av innehållet i ett oskäligt avtalsvillkor - Rättssäkerhetsprincipen - Skyldigheten att göra en konform tolkning)

(2021/C 182/32)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Barcelona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: CDT, SA

Motpart: MIMR, HRMM

Avgörande

1)

Unionsrätten, bland annat rättssäkerhetsprincipen, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att den nationella domstolen avstår från att tillämpa en bestämmelse i nationell rätt som gör det möjligt för nämnda domstol att ändra ett oskäligt villkor i ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument i en sådan situation där den aktuella bestämmelsen, som har förklarats strida mot artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, genom dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito (C-618/10, EU:C:2012:349), ännu inte hade blivit föremål för en lagändring, i enlighet med den domen, vid den tidpunkt då avtalet ingicks.

2)

Rättssäkerhetsprincipen ska tolkas på så sätt att den inte gör det möjligt för den nationella domstolen, som har konstaterat att ett avtalsvillkor är oskäligt, i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 93/13, att ändra innehållet i det villkoret på så sätt att nämnda domstol är skyldig att underlåta att tillämpa det. Artiklarna 6 och 7 i det direktivet utgör emellertid inte hinder för att den nationella domstolen ersätter ett sådant avtalsvillkor med en dispositiv bestämmelse i nationell rätt under förutsättning att det aktuella kreditavtalet inte kan bestå om nämnda oskäliga villkor upphävs och under förutsättning att en ogiltigförklaring av avtalet i dess helhet innebär att konsumenten utsätts för mycket negativa konsekvenser, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

(1)  EUT C 359, 26.10.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/24

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 25 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landesverwaltungsgericht Oberösterreich – Österrike) – Stadtapotheke E mot Bezirkshauptmannschaft Linz-Land

(Mål C-378/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till en opartisk domstol - Ansökan om koncession för ett nytt apotek - Skyldighet att begära sakkunnigutlåtande från farmaceutförbundet - Yrkesfrihet och rätt att arbeta - Näringsfrihet - Rätt till egendom - Villkor för att starta ett nytt apotek - Proportionalitet - Bristande genomförande av unionsrätten - Artiklarna 53.2 och 94 i domstolens rättegångsregler - Uppenbart att domstolen inte är behörig)

(2021/C 182/33)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Oberösterreich

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Stadtapotheke E

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Linz-Land

ytterligare deltagare i rättegången: AW

Avgörande

Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol inte är behörig att besvara de frågor som ställts av Landesverwaltungsgericht Oberösterreich (Regional förvaltningsdomstolen för Oberösterreich, Österrike) genom beslut av den 10 augusti 2020.

(1)  EUT C 443, 21.12.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/24

Överklagande ingett den 26 november 2020 av CEDC International sp. z o.o av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 23 september 2020 i mål T-796/16, CEDC International mot EUIPO – Underberg

(Mål C-639/20 P)

(2021/C 182/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: CEDC International sp. z o.o. (ombud: M. Fijałkowski, radca prawny)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Underberg AG

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 23 mars 2021 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att CEDC International sp. z o.o. ska bära sina rättegångskostnader.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 21 december 2020 – W.G. mot Dyrektor Izby Skarbowej w L.

(Mål C-697/20)

(2021/C 182/35)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i det nationella målet

Klagande: W.G.

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w L.

Tolkningsfrågor

1)

Ska bestämmelserna i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), i ändrad lydelse, och särskilt artiklarna 9, 295 och 296, tolkas så, att de utgör hinder för nationell praxis, vilken grundar sig på artikel 15.4 i lag av den 11 mars om skatt på varor och tjänster (Dz. U. 2011 nr 177, pos. 1054, i ändrad lydelse), enligt vilken det inte är möjligt att behandla makar som enskilda beskattningsbara personer i mervärdesskattehänseende när dessa inom ramen för ett jordbruksföretag bedriver jordbruksverksamhet med användning av tillgångar som utgör deras gemensamma egendom?

2)

Har det någon betydelse för svaret på den första frågan att den ena makens val att verksamheten ska omfattas av den normala mervärdesskatteordningen, enligt nationell praxis, medför att den andra maken förlorar sin ställning som schablonbeskattad jordbrukare?

3)

Är det av betydelse för svaret på den första frågan att det är möjligt att klart åtskilja de tillgångar som var och en av makarna använder separat och självständigt för att bedriva den ekonomiska verksamheten?

(1)  EUT L 347, 2006, s. 1.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 21 december 2020 – Gmina Wieliszew mot Syndyk masy upadłości Spółdzielczego Banku Rzemiosła i Rolnictwa w Wołominie w upadłości likwidacyjnej

(Mål C-698/20)

(2021/C 182/36)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i det nationella målet

Klagande: Gmina Wieliszew

Motpart: Syndyk masy upadłości Spółdzielczego Banku Rzemiosła i Rolnictwa w Wołominie w upadłości likwidacyjnej

Tolkningsfrågor

Ska rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999, (1) särskilt artiklarna 2.5, 3, 4, 57.1, 70 och 80, och nuvarande Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006, (2) särskilt artiklarna 2.15, 37.1, 66, 67.1, 74.1 och 89.1, tolkas så, att de utgör hinder mot en nationell lagstiftning som innebär att en aktör som har mottagit medel från Europeiska unionens budget inte kan väcka talan om att dessa medel ska uteslutas från konkursboet när de har satts in på ett bankkonto som förvaltas av en bank som därefter har försatts i konkurs, eller mot en nationell lagstiftning som innebär att dessa medel inte kan uteslutas från konkursboet för banken på obestånd?

(1)  EUT L 210, 2006, s. 25.

(2)  EUT L 347, 2013, s. 320.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy dla Krakowa – Nowej Huty w Krakowie (Polen) den 18 december 2020 – KL mot X sp. z o.o.

(Mål C-715/20)

(2021/C 182/37)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy dla Krakowa – Nowej Huty w Krakowie

Parter i det nationella målet

Kärande: KL

Svarande: X sp. z o.o.

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 1 i rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP samt klausulerna 1 och 4 i ramavtalet om tillsvidareanställning (1), tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs en skyldighet för arbetsgivaren att skriftligt ange skälen för uppsägning av anställningsavtal och domstolsprövning av skälen till uppsägning endast när det gäller avtal om tillsvidareanställning och inte föreskrivs en sådan skyldighet för arbetsgivaren (det vill säga att ange skälen för uppsägning) vad gäller avtal om visstidsanställning (med avseende på vilka domstolsprövningen endast avser överensstämmelsen med bestämmelserna om uppsägning av avtal)?

2)

Kan klausul 4 i ovannämnda ramavtal och den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot diskriminering (artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) åberopas av parterna i en tvist mellan enskilda och har de ovannämnda bestämmelserna följaktligen horisontell effekt?

(1)  EGT L 175, 1999, s. 43.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/27

Överklagande ingett den 31 december 2020 av Ultrasun AG av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 oktober 2020 i mål T-805/19, Ultrasun AG mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-722/20 P)

(2021/C 182/38)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Ultrasun AG (ombud: A. Mühlendahl och H. Hartwig, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Europeiska unionens domstol (prövningstillståndsavdelningen) har den 25 mars 2021 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina egna rättegångskostnader.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Łodzi (Polen) den 15 januari 2021 – TM mot EJ

(Mål C-28/21)

(2021/C 182/39)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Łodzi

Parter i det nationella målet

Klagande: TM

Motpart: EJ

Tolkningsfråga

Ska uttrycket ”[v]arje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är lämpliga” i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (1) tolkas så, att ett försäkringsföretag inom ramen för ansvarsförsäkring för motorfordon enligt medlemsstaternas lagstiftning ska ersätta skador fullt ut, inbegripet effekterna av skadehändelsen i form av vinst som har uteblivit för den skadelidande?

(1)  EUT L 263, 2009, s. 11.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht München (Tyskland) den 28 januari 2021 – Phoenix Contact GmbH & Co. KG mot HARTING Deutschland GmbH & Co. KG och Harting Electric GmbH & Co. KG

(Mål C-44/21)

(2021/C 182/40)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht München

Parter i det nationella målet

Klagande: Phoenix Contact GmbH & Co. KG

Motparter: Harting Deutschland GmbH & Co. KG, Harting Electric GmbH & Co. KG

Tolkningsfråga

Utgör artikel 9.1 i direktiv 2004/48/EG (1) hinder mot att Oberlandesgericht (regionala överdomstolar i Tyskland), som dömer i sista instans i ett interimistiskt förfarande, i princip vägrar att vidta interimistiska åtgärder avseende patentintrång när det omtvistade patentets giltighet inte har fastställts inom ramen för ett invändnings- eller ogiltighetsförfarande i första instans?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av przez Sąd Najwyższy (Polen) den 2 februari 2021 – Rigall Arteria Management Sp. z o.o. sp. k. mot Bankowi Handlowemu w Warszawie S.A.

(Mål C-64/21)

(2021/C 182/41)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i det nationella målet

Klagande: Rigall Arteria Management Sp. z o.o. sp. k.

Motpart: Bank Handlowy w Warszawie S.A.

Tolkningsfrågor

Ska artikel 7.1 b i rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (1), mot bakgrund av dess ordalydelse och syfte, tolkas så, att den ger en självständig handelsagent en absolut rätt till provision på ett avtal som under handelsagentavtalets giltighetstid ingåtts med en tredjeman, vilken handelsagenten redan hade förvärvat som kund för transaktioner av samma slag, eller kan denna rätt uteslutas enligt avtal?

(1)  EGT L 382, 1986, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Berlin (Tyskland) den 8 februari 2021 – Wacker Chemie AG mot Bundesrepublik Deutschland vertreten durch das Umweltbundesamt

(Mål C-76/21)

(2021/C 182/42)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichts Berlin

Parter i det nationella målet

Klagande: Wacker Chemie AG

Motpart: Bundesrepublik Deutschland vertreten durch das Umweltbundesamt

Tolkningsfrågor

1.

Ska definitionen av en kapacitetsökning i Europeiska kommissionens utsläppshandelsriktlinjer, (1) enligt vilken en anläggning ska kunna drivas med en kapacitet som är minst 10 procent större än anläggningens installerade kapacitet före ändringen och detta följer av en investering i fysiskt kapital (eller en serie investeringar i fysiskt kapital), tolkas på så sätt

a.

att det måste föreligga ett orsakssamband mellan investeringen i fysiskt kapital och ökningen av den tekniskt och rättsligt möjliga maximala kapaciteten, eller

b.

att den i överensstämmelse med artikel 3 leden i och l i kommissionens beslut 2011/278/EU (2) av den 27 april 2011 ska fastställas på grundval av en jämförelse med genomsnittet av de två högsta månatliga produktionsvolymerna under de första sex månaderna efter att den ändrade driften inleddes?

2.

Om det följer av svaret på fråga 1 att alternativ b är korrekt: Ska artikel 3 led i) i kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 tolkas på så sätt att det inte är omfattningen av utökningen av den tekniskt och rättsligt möjliga maximala kapaciteten som är avgörande, utan endast de genomsnittsvärden som avses i artikel 3 led l i beslut 2011/278/EU, oavsett huruvida och i vilken omfattning utökningen är en följd av den genomförda fysiska förändringen eller av ett högre kapacitetsutnyttjande?

3.

Ska begreppet ursprunglig installerad kapacitet i bilaga I i utsläppshandelsriktlinjerna tolkas i linje med artikel 7.3 i beslut 2011/278/EU?

4.

Ska ett beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld statlig stödordning som meddelas av Europeiska kommissionen tolkas så,

a.

att det innebär att den nationella regeln därigenom på grundval av en omfattande bedömning fastställts vara förenliga med riktlinjerna för statligt stöd, även med avseende på ytterligare hänvisningar i den nationella stödordningen till andra bestämmelser i nationell rätt, eller

b.

att den nationella stödordningen och annan nationell lagstiftning i sin tur ska tolkas så, att de i praktiken måste överensstämma med riktlinjerna för statligt stöd?

5.

Om det följer av svaret på fråga 4 att alternativ a är korrekt: Har ett beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld statlig stödordning som meddelas av Europeiska kommissionen bindande verkan med avseende på stödets förenlighet med de relevanta riktlinjerna för statligt stöd för den nationella domstolen?

6.

Innebär omständigheten att Europeiska kommissionen har hänvisat till sina egna riktlinjer för statligt stöd i ett beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld statlig stödordning och har prövat den anmälda stödordningens förenlighet på grundval av dessa riktlinjer, att riktlinjerna blir bindande för medlemsstatens tolkning och tillämpning av den godkända stödordningen?

7.

Är artikel 10a.6 i direktiv 2003/87/EG (3) i dess ändrade lydelse enligt direktiv (EU) 2018/410, enligt vilken medlemsstaterna bör införa ekonomiska åtgärder för att kompensera för indirekta koldioxidutsläppskostnader, av relevans för tolkningen av punkt 5 [i inledningen] i utsläppshandelsriktlinjerna, enligt vilken statligt stöd måste vara begränsat till det minimum som krävs för att åstadkomma det miljöskydd som eftersträvas?

(1)  Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för vissa statliga stödåtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser 2012 (EUT C 158, 2012, s. 4).

(2)  Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, 2011, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 2003, s. 32).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 8 februari 2021 – Digi Távközlési és Szolgáltató Kft. mot Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság

(Mål C-77/21)

(2021/C 182/43)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: Digi Távközlési és Szolgáltató Kft.

Motpart: Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság (nationell myndighet med ansvar för personuppgiftsskydd och informationsfrihet)

Tolkningsfrågor

1)

Ska begreppet ”ändamålsbegränsning” som definieras i artikel 5.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (nedan kallad förordningen) tolkas så, att den omständigheten att den personuppgiftsansvarige parallellt i en annan databas lagrar vissa personuppgifter som för övrigt har inhämtats och lagrats för ett begränsat berättigat ändamål är förenlig med det begreppet, eller, är det begränsade berättigade ändamålet med inhämtandet av uppgifterna inte längre giltigt när det gäller den parallella databasen?

2)

För det fallet att den första tolkningsfrågan besvaras så att den parallella lagringen av uppgifterna i sig är oförenlig med principen om ”ändamålsbegränsning”, är då den omständigheten att den personuppgiftsansvarige parallellt i en annan databas lagrar vissa personuppgifter som för övrigt har inhämtats och sparats för ett begränsat berättigat ändamål, förenlig med principen om ”lagringsminimering”?

(1)  EUT L 119, 2016, s. 1.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 9 februari 2021 – Airbnb Ireland UC, Airbnb Payments UK Ltd mot Agenzia delle Entrate

(Mål C-83/21)

(2021/C 182/44)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Airbnb Ireland UC, Airbnb Payments UK Ltd

Motpart: Agenzia delle Entrate

Tolkningsfrågor

1)

EU-domstolen ombeds klargöra hur begreppen ”teknisk föreskrift” för informationssamhällets tjänster och ”föreskrift för tjänster” i informationssamhället i direktiv (EU) 2015/1535 (1), ska tolkas och närmare bestämt om de ska tolkas så att de även innefattar skattemässiga åtgärder som inte direkt syftar till att reglera den specifika tjänsten i informationssamhället utan till att harmonisera det faktiska utövandet av tjänsten inom medlemsstaten, i synnerhet genom att de medför ytterligare skyldigheter för alla bostadsförmedlare – således även icke-etablerade aktörer som tillhandahåller sina tjänster online – i syfte att skatter från hyresgästerna ska uppbäras effektivt. Följande skyldigheter avses:

a)

Att samla in uppgifter om korttidshyresavtal som har ingåtts som ett resultat av förmedlarens verksamhet och att senare meddela dessa till medlemsstatens skattemyndigheter.

b)

Att av de belopp som hyresgästerna ska betala till hyresvärdarna innehålla den andel som ska betalas till Fisco (även kallad Amministrazione finanziaria, skattemyndigheten) och att senare betala in denna andel till staten.

2)

EU-domstolen ombeds klargöra

a)

om principen om fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56 FEUF samt även liknande principer som föreskrivs i direktiven 2006/123/EG (2) och 2000/31/EG (3), i de fall där de anses vara tillämpliga i den aktuella frågan, utgör hinder för en nationell åtgärd som medför skyldigheter för bostadsförmedlare som bedriver verksamhet i Italien – således även icke-etablerade aktörer som tillhandahåller sina tjänster online – att samla in uppgifter om korttidshyresavtal som har ingåtts via dem och att senare meddela dessa till skattemyndigheten för uppbörd av de direkta skatter som de personer som utnyttjar tjänsterna ska betala,

b)

om principen om fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56 FEUF samt även liknande principer som föreskrivs i direktiven 2006/123/EG och 2000/31/EG, i de fall där de anses vara tillämpliga i den aktuella frågan, utgör hinder för en nationell åtgärd som medför skyldigheter för bostadsförmedlare som bedriver verksamhet i Italien – således även icke-etablerade aktörer som tillhandahåller sina tjänster online – och som hanterar betalningar avseende korttidshyresavtal som har ingåtts via dem att ta ut källskatt på sådana betalningar med senare inbetalning till staten, för uppbörd av de direkta skatter som de personer som utnyttjar tjänsterna ska betala,

c)

om principen om fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56 FEUF samt även liknande principer som föreskrivs i direktiven 2006/123/EG och 2000/31/EG, i de fall där de anses vara tillämpliga i den aktuella frågan och vid jakande svar på de föregående frågorna, dock får begränsas i enlighet med rätten [unionsrätten] genom sådana nationella åtgärder som beskrivs i leden a och b ovan, med hänsyn till den i annat fall ineffektiva skatteuppbörden beträffande de direkta skatter som de personer som utnyttjar tjänsten ska betala, och

d)

om principen om fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56 FEUF samt även liknande principer som föreskrivs i direktiven 2006/123/EG och 2000/31/EG, i de fall där de anses vara tillämpliga i den aktuella frågan, får begränsas i enlighet med rätten [unionsrätten] genom en nationell åtgärd som medför en skyldighet för bostadsförmedlare som inte är etablerade i Italien att utse en skatterepresentant som, i den icke-etablerade förmedlarens namn och för dennes räkning, är skyldig att respektera de nationella åtgärder som beskrivs i punkt b ovan, med hänsyn till den i annat fall ineffektiva skatteuppbörden beträffande de direkta skatter som de personer som utnyttjar tjänsten ska betala.

3)

EU-domstolen ombeds klargöra om artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så att domstolen, när en fråga om tolkningen av rätten [unionsrätten] (primär- eller sekundärrätten) tas upp av någon av parterna och åtföljs av en ingående redogörelse av frågan, bibehåller rätten att göra en egen omformulering av frågan och att skönsmässigt fastställa, enligt bästa vetskap och övertygelse, relevanta bestämmelser i rätten [unionsrätten], de nationella bestämmelser som eventuellt strider mot dessa och ordalydelsen i hänskjutandet, förutsatt att det sker inom tvistefrågans ramar, eller om rätten är skyldig att ta upp frågan såsom den har framställts av klaganden.

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT 2015, L 241, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT 2006, L 376, s. 36).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EUT 2000, L 178, s. 1).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 15 februari 2021 – Finanzamt R mot W-GmbH

(Mål C-98/21)

(2021/C 182/45)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i det nationella målet

Klagande: Finanzamt R

Motpart: W-GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 168 a jämförd med artikel 167 i direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, under sådana omständigheter som är aktuella i det nationella målet, tolkas så, att ett holdingbolag med operativ funktion, vilket utför utgående mervärdesskattepliktiga tjänster åt dotterbolag, även har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt för tjänster som det förvärvar från tredje man och överför till dotterbolagen mot att det erhåller en andel av deras sammanlagda vinst, fastän de förvärvade ingående transaktionerna inte har något direkt och omedelbart samband med holdingbolagets egna transaktioner, utan med dotterbolagens (till övervägande del) skattebefriade verksamhet, de förvärvade ingående transaktionerna inte ingår i priset för de skattepliktiga transaktioner (som tillhandahålls dotterbolagen) och inte tillhör de allmänna kostnadskomponenterna i holdingbolagets egen ekonomiska verksamhet?

2)

Om fråga 1 besvaras jakande: Utgör det rättsmissbruk i den mening som avses i EU-domstolens praxis när ett holdingbolag med operativ funktion agerar ”mellanhand” vid förvärv av tjänster från dotterbolag på ett sådant sätt att det själv förvärvar tjänster för vilka dotterbolagen inte skulle ha någon avdragsrätt vid ett direkt förvärv, överför dessa till dotterbolagen mot att det erhåller en andel av deras sammanlagda vinst och därefter med åberopande av sin ställning som holdingbolag med operativ funktion gör gällande full avdragsrätt för de ingående transaktionerna, eller kan denna funktion som mellanhand motiveras av skäl utanför skatterättens område, fastän fullt avdrag för ingående mervärdesskatt i sig är oförenligt med mervärdesskattesystemet och medför en konkurrensfördel för konstruktioner med holdingbolag gentemot företag som endast omfattar en nivå?

(1)  Rådets direktiv av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/32

Överklagande ingett den 17 februari 2021 av Danske Slagtermestre av det beslut som tribunalen (tredje avdelingen) meddelade den 1 december 2020 i mål T-486/18, Danske Slagtermestre mot Europeiska kommissionen

(Mål C-99/21 P)

(2021/C 182/46)

Rättegångsspråk: danska

Parter

Klagande: Danske Slagtermestre (ombud: advokaten H. Sønderby Christensen)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen och Konungariket Danmark

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens beslut av den 1 december 2020 i mål T-486/18.

Grunder och huvudargument

—

Första grunden avser att tribunalen tillämpar kravet om att vara direkt berörd felaktigt. Till stöd för detta gör klaganden gällande att det är tillräckligt för att vara direkt berörd att Danske Slagtermestre framför orsakerna till att trappmodellen kunde medföra en ofördelaktig konkurrenssituation, se punkterna 47 och 50 i domen mål C-622/16 P– C-624/16 P (1). Det är därför felaktig rättstillämpning att tribunalen i punkt 103 i beslutet anser att Danske Slagtermestre ska visa vilka konkreta medlemmar som har påverkats och vilka konkreta följder trappmodellen har för deras konkurrensmässiga ställning.

—

Andra grunden avser att tribunalen har bortsett från att kravet om att vara personligt berörd inte gäller vid tredje ledet i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Klaganden gör därför gällande att det är ett fel i tribunalens beslut att det vid bedömningen av personligt berörd i punkt 103 hänvisas till skälen i punkterna 71-77 beträffande personligt berörd. Det framgår således uttryckligen såväl av punkt 63, som inleder denna del av beslutet och av punkt 82 som avslutar nämnda del, att punkterna 71-77 enbart avser kriteriet att vara personligen berörd.

—

Tredje grunden avser att tribunalen bortser från att de kriterier som domstolen tillämpar i mål C-622/16 P – C-624/16 P, bekräftar att kravet om att vara direkt berörd är uppfyllt i förevarande mål. Klaganden gör således gällande att Danske Slagtermestre på lämpligt sätt har framfört att 1) aktiviteterna liknar varandra 2) medlemmarna är verksamma på samma marknad för varor eller tjänster och 3) medlemma är verksamma på samma geografiska marknad som det företag som mottagit stöd. Följaktligen är det i detta mål fråga om att medlemmarnas aktiviteter inte bara liknar varandra men är identiska med stödmottagarens.

—

Fjärde grunden avser att tribunalen använder ordet visat fel i punkt 103, eftersom det utgör en betydande skärpning i förhållande till ordet framfört eller redogjort för. Klaganden gör härvidlag gällande att det är fel att Danske Slagtermestre inte har framfört orsakerna till att medlemmarna utsätts för en konkurrens som snedvrids av trappmodellen. Detta krav uppfylls redan när stödmottagaren befrias från utgifter som normalt skulle ha uppkommit vid sedvanlig drift eller sedvanliga aktiviteter. Detta framgår av domstolens praxis, såsom exempelvis domen i mål C-172/03 (2), Heiser, punkt 55.

—

Femte grunden avser att tribunalen under alla omständigheter använder de faktiska omständigheterna felaktigt och punkterna 71-77 utgör således felaktig rättstillämpning. Det görs gällande som felaktig rättstillämpning att tribunalen har reservationer mot vissa upplysningar som lämnats av Danske Slagtermestre, trots att de inte har bestritts av varken kommissionen eller den danska regeringen och vidare att tribunalen felaktigt bortser från ett antal väsentliga upplysningar som Danske Slagtermestre har upprepat flera gånger i ansökan, i repliken och i sina bilagor.

(1)  Domstolens dom av den 6 november 2018 (förenade målen C-622/16 P – C-624/16 P, Scuola Elementare Maria Montessori, EU:C:2018:873).

(2)  Domstolens dom af den 3. marts 2005 (Sag C-172/03, Heiser, EU:C:2005:130).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/33

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 22 februari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot BC

(Mål C-106/21)

(2021/C 182/47)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: BC

Tolkningsfrågan

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 22 februari 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot ZR

(Mål C-107/21)

(2021/C 182/48)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Deutsche Lufthansa AG

Motpart: ZR

Tolkningsfråga

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1)?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/34

Överklagande ingett den 23 februari 2021 av Universität Bremen av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-660/19, Universität Bremen mot Genomförandeorganet för forskning

(Mål C-110/21 P)

(2021/C 182/49)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Universität Bremen (ombud: C. Schmid, Hochschullehrer)

Övrig part i målet: Genomförandeorganet för forskning

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

1.

upphäva det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 25 maj 2020 i mål T 660/19, Universität Bremen/Genomförandeorganet för forskning,

2.

återförvisa målet till tribunalen, om möjligt till en annan avdelning, för prövning i sak,

3.

fastställa att Universität Bremen har företrätts av högskoleläraren Christoph Schmid i mål T-660/19 med giltig verkan i enlighet med artikel 19.7 i stadgan för Europeiska unionens domstol,

4.

i andra hand, för det fall det anses att klaganden inte har företrätts av den nämnda högskoleläraren med giltig verkan, fastställa att Universität Bremen har rätt att fortsätta rättegången vid tribunalen i mål T-660/19, i dess nuvarande skede, genom att låta sig företrädas av en advokat som uppfyller kraven i artikel 19.3 och 19.4 i stadgan,

5.

besluta att frågan om rättegångskostnader ska anstå och överlämna åt tribunalen att besluta härom i samband med att denna avgör målet slutligt, varvid det förutsätts att motparten, oavsett vilket avgörande som tribunalen slutligen meddelar, ska ersätta rättegångskostnaderna i det tidigare förfarandet vid tribunalen och i målet om överklagande eller, i andra hand, att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader i det tidigare förfarandet, samt ska besluta att det belopp för advokatkostnader som klaganden betalat till motparten för förfarandet vid tribunalen, i båda fallen, utan dröjsmål ska återbetalas till klaganden.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att det överklagade beslutet är felaktigt i den mån det avvisar klagandens talan om ogiltigförklaring av beslutet Ares (2019) 4590599, som antagits av Genomförandeorganet för forskning den 16 juli 2019, med motiveringen att den uppenbart inte kunde tas upp till prövning enligt artikel 126 i tribunalens rättegångsregler på grund av att klaganden inte med giltig verkan kunde företrädas i rättegången av universitetsläraren Christoph Schmid. Enligt klaganden har tribunalen i beslutet gjort en felaktig rättstillämpning på flera punkter. Klaganden anser att tribunalen bortsett från den omständigheten att universitetslärare som enligt den nationella lagstiftningen har rätt att företräda part inför domstol har getts en privilegierad ställning enligt ordalydelsen och systematiken i artikel 19 sjunde stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, och inte behöver uppfylla de krav som har samband med det självständiga begreppet advokat och som föreskrivs i artikel 19 tredje och fjärde stycket i samma stadga. Klaganden gör i andra hand gällande att tribunalen, med hänsyn till den grundläggande rätten att yttra sig som stadgas i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 6.1 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt i enlighet med proportionalitetsprincipen, under alla omständigheter borde ha lämnat upplysningar om sakprövningsproblemen. En upplysning härom borde åtminstone ha lämnats på tribunalens webbplats, till exempel i dokumentet ”Checklista för ansökan”.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/35

Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-243/18, VW mot Europeiska kommissionen

(Mål C-116/21 P)

(2021/C 182/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Schima, B. Mongin och G. Gattinara)

Övriga parter i målet: VW, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som meddelades av tribunalen (sjunde avdelningen) den 16 december 2020, VW/kommissionen (T- 243/18),

—

ogilla talan i första instans,

—

förplikta motparten i målet om överklagande att ersätta rättegångskostnaderna i första instans,

—

förplikta motparten i målet om överklagande att ersätta rättegångskostnaderna i överklagandet.

Grunder och huvudargument

Den första grunden avser felaktig rättstillämpning vad gäller kriterierna för bedömning av lagenligheten av lagstiftarens val och åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 46 – 49 och 58 i den överklagade domen). Kommissionen hävdar att:

—

Tribunalen åsidosatte principen om att bedömningen av lagenligheten av en unionsrättsakt mot bakgrund av grundläggande rättigheter inte kan vila på påståenden om denna rättsakts konsekvenser i ett enskilt fall,

—

Rättsstridigheten av en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna kan inte grundas på att lagstiftarens val var orimligt,

—

Tribunalen beaktade inte samtliga omständigheter i de två situationer som skulle jämföras, vilket strider mot principerna som anges i domen HK/kommissionen (C-460/18P).

Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av icke-diskrimineringsprincipen. Tribunalen ansåg nämligen att de situationer som avses i artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är jämförbara (punkterna 50 – 61 i den överklagade domen). Kommissionen anser att:

—

Den tidpunkt då äktenskapet ingicks är inte det enda kriterium som särskiljer artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Skillnaden består i en rad omständigheter som tribunalen underlät att beakta.

—

Tribunalen skulle ha tagit hänsyn till syftet med den minimitid för äktenskapets varaktighet som anges i de två bestämmelserna, vilket skulle ha visat skillnaden dem emellan.

—

Det har inte visats att det förelåg åldersdiskriminering.

Den tredje grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och flera åsidosättanden av motiveringsskyldigheten (punkterna 65 – 80 och 81 – 88 i den överklagade domen).

—

Grundens första del avser underlåtenhet att avgöra frågan om efterlevandepension i artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

—

Grundens andra del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det syfte som avser att förhindra bedrägeri och ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 65 – 80 i den överklagade domen).

—

Grundens andra del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det syfte som avser att bevara den ekonomiska balansen i unionens pensionssystem (punkterna 81 – 88 i den överklagade domen).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/36

Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-315/19, BT mot kommissionen

(Mål C-117/21 P)

(2021/C 182/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Schima, B. Mongin och G. Gattinara)

Övriga parter i målet: BT, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Association internationale des anciens de l'Union européenne (AIACE Internationale)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva domen av den 6 december 2020, BT / kommissionen (T-315/19);

—

ogilla talan i första instans,

—

förplikta BT att ersätta rättegångskostnaderna i första instans, och

—

förplikta BT att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Den första grunden avser felaktig rättstillämpning och avser kriterierna för prövning av rättsenligheten hos lagstiftarens val och åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 42, 49 och 57 i den överklagade domen). Kommissionen gör gällande att:

—

Tribunalen åsidosatte principen att prövningen av rättsenligheten hos en EU-rättsakt, med beaktande av de grundläggande rättigheterna, inte kan vila på grunder som avser följderna av nämnda rättsakt i en konkret situation.

—

Rättsstridigheten hos en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna inte kan motiveras med att lagstiftaren har gjort ett ”orimligt” val.

—

Tribunalen i strid med de principer som formulerades i domen i målet HK mot kommissionen (C-460/18 P) inte beakade samtliga omständigheter som kännetecknade de två situationer som skulle jämföras.

Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om förbud mot diskriminering, såvitt tribunalen slog fast att de situationer som nämns i artikel 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är jämförbara (punkterna 51-63 i den överklagade domen). Kommissionen gör gällande att:

—

Tidpunkten för äktenskapets ingående inte är det enda kriterium som åtskiljer artikel 18 och 20 i bilag VIII till tjänsteföreskrifterna. Skillnaden består i flera aspekter som tribunalen inte beaktade.

—

Tribunalen borde ha beaktat syftet med den minimilängd på äktenskapet som anges i dessa bestämmelser, vilket skulle ha påvisat de skillnader som föreligger mellan dem.

—

Det har inte visats att det förelåg diskriminering på grund av ålder.

Den tredje grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och åsidosättande av motiveringsskyldigheten vid flera tillfällen (punkterna 66-93 i den överklagade domen):

—

Den första delgrunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna som består i att tribunalen inte gjorde någon åtskillnad mellan de följder en tjänstemans död medför för efterlevande make eller maka beroende på om äktenskapet har ingåtts före eller efter pensioneringen (punkterna 87-88 i den överklagade domen).

—

Den andra delgrunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av syftet att motverka bedrägeri och åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 66-84 i den överklagade domen).

—

Den tredje delgrunden avser felaktig rättstilämpning vid tolkningen av syftet att skydda den ekonomiska balansen i unionens pensionssystem (punkterna 85-93 i den överklagade domen).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/37

Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-442/17, RN mot kommissionen

(Mål C-118/21 P)

(2021/C 182/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Schima, B. Mongin, G. Gattinara)

Övriga parter i målet: RN, Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva domen av den 16 december 2020, RN/kommissionen (T-442/17 RENV),

—

ogilla talan i första instans,

—

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i målet i första instans, och

—

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Som första grund gör klaganden gällande att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att utvidga sin prövning utöver saken i målet efter återförvisande såsom saken fastställts av domstolen i målet om överklagande (punkterna 41–46 i den överklagade domen). Kommissionen anför följande argument:

—

Avgränsningen av saken i målet efter återförvisning omfattas inte av tribunalens bedömning,

—

Domstolen har slagit fast att artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna avser olika situationer. Eftersom dessa situationer behandlas olika har domstolen underförstått men med nödvändighet funnit att det inte har skett något åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

—

Tribunalens dom i målet efter återförvisning är i strid med domen i målet om överklagande vad gäller den rättskraftigt avgjorda frågan om förekomsten av diskriminering.

Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vad gäller bedömningskriterierna i fråga om lagenligheten av lagstiftarens val och åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 68–71 i den överklagade domen). Kommissionen anför följande argument:

—

Tribunalen har avvikit från principen att bedömningen av en unionsakts lagenlighet mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna inte får grunda sig på påståenden om denna akts verkningar i ett enskilt fall.

—

Det kan inte konstateras att en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna är rättsstridig på grund av att lagstiftarens val är ”orimligt”.

—

Tribunalen har inte beaktat samtliga omständigheter i de båda situationer som ska jämföras, i strid med de principer som domstolen slog fast i domen, HK/kommissionen (C460/18 P).

Såvitt avser den tredje grunden gör kommissionen gällande felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om icke-diskriminering. Tribunalen fann nämligen att de situationer som avses i artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är jämförbara (punkterna 72–85 i den överklagade domen). Kommissionen anför följande argument:

—

Tidpunkten för äktenskapets ingående är inte den enda omständigheten som särskiljer artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna från varandra. Skillnaden beror på en rad omständigheter som tribunalen vägrade beakta.

—

Tribunalen borde ha beaktat syftet med den minimilängd på äktenskapet som föreskrivs i de båda bestämmelserna, varvid skillnaderna mellan bestämmelser tydligt skulle ha framgått.

—

Det är inte styrkt att det föreligger åldersdiskriminering.

Den fjärde grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och åsidosättande av motiveringsskyldigheten i flera fall (punkterna 87 och 88 samt 90–113 i den överklagade domen).

—

Grundens första del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna i det att tribunalen inte gjorde någon åtskillnad mellan följderna av tjänstemannens bortgång för den efterlevande maken beroende på om äktenskapet ingåtts före eller efter tjänstemannens pensionering (punkterna 87 och 88 i den överklagade domen).

—

Grundens andra del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av målet att förebygga bedrägeri samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 90–105 i den överklagade domen).

—

Grundens tredje del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av målet att bevara den ekonomiska balansen i unionens pensionssystem (punkterna 106–113 i den överklagade domen).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/39

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 26 februari 2021 – LB mot TO

(Mål C-120/21)

(2021/C 182/53)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: LB

Motpart: TO

Tolkningsfråga

Utgör artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (1) och artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hinder för att tillämpa en nationell bestämmelse som 194 § punkt 1 jämförd med 195 § BGB, enligt vilken rätten till årlig betald semester omfattas av en allmän preskriptionstid på tre år, vilken enligt villkoren i 199 § punkt 1 BGB börjar löpa från semesterårets slut, om arbetsgivaren inte genom relevanta uppmaningar och upplysningar faktiskt har gett arbetstagaren möjlighet att utnyttja sin rätt till semester?

(1)  EUT L 299, 2003, s. 9.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/39

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 26 februari 2021 – Get Fresh Cosmetics Limited mot Valstybinė vartotojų teisių apsaugos tarnyba

(Mål C-122/21)

(2021/C 182/54)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Sökande: Get Fresh Cosmetics Limited

Svarandet: Valstybinė vartotojų teisių apsaugos tarnyba

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 1.2 i rådets direktiv 87/357/EEG (1) av den 25 juni 1987 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet, tolkas så, att den definierar de varor som avses i punkt 1 i denna artikel som sådana varor som, även om de inte är matvaror, har en form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning, volym eller storlek som konsumenter, särskilt barn, kan förväxla med matvaror och därför stoppa dem i munnen, suga på dem eller svälja dem, vilket kan vara farligt och kan orsaka exempelvis kvävning, förgiftning eller perforation eller stopp i matsmältningsapparaten, såsom objektiva och omfattande data visat?

2)

Om den första frågan besvaras jakande, ska då den behöriga tillsynsmyndigheten i medlemsstaten ha bevisbördan?

(1)  EGT L 192, 1987, s. 49

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/40

Överklagande ingett den 26 februari 2021 av Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-541/18, Changmao Biocheical Engineering mot kommissionen

(Mål C-123/21 P)

(2021/C 182/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd (ombud: K. Adamantopoulos, dikigoros, P. Billet, advocaat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Distillerie Bonollo SpA, Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA och Caviro Distillerie Srl

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 16 december 2020 i mål T-541/18,

—

bifalla de yrkanden som klaganden framställt vid tribunalen och ogiltigförklara den omtvistade förordningen (1) såvitt den avser klaganden, alternativt hela den omtvistade förordningen, med stöd av artikel 61 i stadgan för EU-domstolen, och

—

förplikta svaranden och intervenienterna att ersätta klagandens rättegångskostnader i det förevarande målet om överklagande och i mål T-541/18 vid tribunalen, eller

—

i andra hand, med hänsyn till vilket skede som målets beredning befinner sig i, återförvisa målet till tribunalen för avgörande av samtliga eller vissa av de grunder som klaganden åberopat, och

—

låta frågan om rättegångskostnaderna anstå.

Grunder och huvudargument

Första grunden för överklagandet: Punkterna 64, 65 och 74 i den överklagade domen är behäftade med felaktig rättstillämpning på grund av bedömningen att lagenligheten hos EU-rättsakter som har antagits med stöd av artikel 2.7 i grundförordningen (2) inte kan granskas i ljuset av protokollet om anslutning av Folkrepubliken Kina till WTO (”anslutningsprotokollet”). Alternativt anförs att den överklagande domen är behäftad med en felaktig rättstillämpning eftersom det inte erkänns att artikel 2.7 grundförordningen utgör ett undantag från artikel 2.1–2.6 i grundförordningen som specifikt endast får tillämpas på import från Kina till EU med stöd av bestämmelserna i 15(a)(ii) och (d) i anslutningsprotokollet och så länge dessa bestämmelser är i kraft. Det var – såväl enligt EU-rätten som enligt WTO:s regelverk – fel av kommissionen att använda Argentina som ett liknande land i klagandens ärende. Detta tillvägagångssätt resulterade i att kommissionen fastställde en väldigt hög dumpningsmarginal för klaganden, trots att det inte skulle ha funnits någon alls om kommissionen i stället hade tillämpat bestämmelserna i artikel 2.1–2.6 i grundförordningen på klaganden.

Andra grunden för överklagandet: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 103, 106, 109–112, 114, 116, 117, 120 och 121 i den överklagade domen genom att slå fast att kommissionen inte åsidosatte artikel 3.1, 3.2 och 3.5, samt artikel 11.2 och 11.9 i grundförordningen och dess omsorgsplikt och skyldighet att iaktta god förvaltningssed, genom att vid bedömningen av situationen inom unionens vinsyreindustri bortse från prestationerna och den kommersiella verksamheten hos Distilerie Mazzari – den största, vinstgivande och den mest framgångsrika unionstillverkaren av vinsyra – liksom från det faktum att olämpliga investeringsbeslut som fattats av vissa unionstillverkare av vinsyra haft en negativ inverkan på deras prestationer.

Tredje grunden för överklagandet: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 138, 139, 145–147, 150 och 152 i den överklagade domen genom att slå fast att kommissionen inte åsidosatte artikel 3.1, 3.2 och 3.5, samt artikel 11.2 i grundförordningen och dess omsorgsplikt och skyldighet att iaktta god förvaltningssed, genom att vid bedömningen av sannolikheten för återkommande skada vägra att beakta den verksamhet som bedrivs av Hangzhou Bioking, den största kinesiska exportören av vinsyra till EU, liksom klimatförändringarnas inverkan samt skillnaderna mellan användningsområdena för syntetisk respektive naturligt producerad vinsyra.

Fjärde grunden för överklagandet: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 171 och 173–177 i den överklagade domen genom att slå fast att kommissionen hade erbjudit sig att i god tid ge klaganden tillgång till alla väsentliga uppgifter och överväganden i ärendet. Om kommissionen hade fullgjort sina skyldigheter enligt artiklarna 3.2, 11.2, 6.7, 19.2, 19.4, 20.2 och 20.4 i grundförordningen samt artikel 6.4 och 6.2 i WTO:s antidumpningsavtal, skulle klaganden ha tillsänt kommissionen meningsfulla kommentarer, vilket skulle ha resulterat i en annorlunda, och för klaganden gynnsam, bedömning av unionens sårbarhet och sannolikheten för återkommande skada.

Dessutom anför klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att med stöd av artikel 296 FEUF pröva klagandens argument beträffande 1) avsaknaden i den omtvistade förordningen av rättslig grund för tillämpningen av artikel 2.7 i grundförordningen i punkt 187 i den överklagade domen, 2) situationen inom unionens vinsyreindustri i punkt 188 i den överklagade domen, och 3) sannolikheten för återkommande skada och relevansen av Hangzhou Biokings prestationer i punkt 189 i den överklagade domen. Dessa argument skulle ha prövats inom ramen för den första och den fjärde grunden som angavs i den ansökan som gavs in till tribunalen.

(1)  Genomförandeförordning (EU) 2018/921 av den 28 juni 2018 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (EUT L 164, 2018, s. 14).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/41

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 26 februari 2021 – Lietuvos notarų rūmai, M.S., S.Š., D.V., V.P., J.P., D.L.-B., D.P., R.O.I. mot Lietuvos Respublikos konkurencijos taryba

(Mål C-128/21)

(2021/C 182/56)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Klagande: Lietuvos notarų rūmai, M.S., S.Š., D.V., V.P., J.P., D.L.-B., D.P., R.O.I.

Motpart: Lietuvos Respublikos konkurencijos taryba

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 101.1 FEUF tolkas på så sätt att personer som är utsedda till notarius publicus i Republiken Litauen utgör företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF, när de utför verksamhet som har samband med de klargöranden som har antagits av Notarius publicusrådet och som har beskrivits i förevarande mål?

2.

Ska artikel 101.1 FEUF tolkas på så sätt att de klargöranden som har antagits av Notarius publicusrådet i Litauen och som har beskrivits i detta mål utgör ett beslut av en sammanslutning i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF?

3.

Om den andra frågan besvaras jakande, ska det då anses att dessa klargöranden har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den inre marknaden, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF?

4.

Vid prövningen av en eventuell överträdelse av artikel 101.1 FEUF, ska de klargöranden som har beskrivits i förevarande mål bedömas i enlighet med de kriterier som anges i punkt 97 i domen Wouters? (1)

5.

Om den fjärde frågan besvaras jakande, ska de mål som klagandena i första instans har hänvisat till, det vill säga att göra notarius publicus praxis enhetlig, täppa till en lucka i lagstiftningen, skydda konsumenternas intressen, säkerställa principen om likabehandling av konsumenter och proportionalitetsprincipen, samt skydda personer som är utsedda till notarius publicus mot omotiverat skadeståndsansvar, anses utgöra legitima mål vid bedömningen av dessa klargöranden i enlighet med de kriterier som anges i punkt 97 i domen Wouters?

6.

Om den femte frågan besvaras jakande, ska de begränsningar som uppställs i dessa klargöranden anses inte gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa att legitima mål uppnås?

7.

Ska artikel 101 FEUF tolkas på så sätt att personer som är utsedda till notarius publicus och som var ledamöter i presidiet kan anses ha överträtt denna artikel och kan åläggas böter på grund av att de deltog i antagandet av de klargöranden som har beskrivits i förevarande mål samtidigt som de arbetade som notarius publicus?

(1)  Dom av den 19 februari 2002, C-309/99, EU:C:2002:98.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/42

Överklagande ingett den 1 mars 2021 av Lukáš Wagenknecht av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 17 december 2020 i mål T-350/20, Wagenknecht mot kommissionen

(Mål C-130/21 P)

(2021/C 182/57)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Lukáš Wagenknecht (ombud: A. Koller, advokátka)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens beslut i mål T-350/20, Wagenknecht/kommissionen,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den första grunden avser åsidosättande av skyldigheten att iaktta opartiskhet, med anledning av att det föreligger en intressekonflikt för domaren Laitenberger vid tribunalen på grund av, för det första, att han fram till 2019 var anställd som generaldirektör vid Europeiska kommissionen och, för det andra, att han i den tjänsten i kommunikation med klaganden genom sin talesman gav uttryck för ett officiellt ställningstagande, enligt vilket Europeiska kommissionen ska undvika att granska eventuellt olagligt statligt stöd till koncernen Agrofert. En sådan situation ger ett objektivt intryck av att det föreligger en intressekonflikt för domaren Laitenberger, oavsett om en intressekonfliktregel rent konkret har åsidosatts.

Den andra grunden avser åsidosättande av skyldigheten för tribunalens domare att visa samvetsgrannhet, till följd av deras bristande förmåga att se detta måls avgörande betydelse i förhållande till unionens grundläggande institutionella funktionssätt och unionens grundläggande värderingar och att anpassa förfarandet och det därpå följande beslutet till dessa aspekter.

Den tredje grunden avser att tribunalens åttonde avdelning åsidosatt skyldigheten att iaktta oberoende, på grund av att tribunalen okritiskt anslöt sig till Europeiska kommissionens förfarandestrategi som syftar till att undgå materiell kontroll av kommissionens agerande i egenskap av en offentlig institution, och på grund av att tribunalen i praktiken har avstått från att utöva en domstolskontroll över Europeiska unionens institutioner, däribland Europeiska kommissionen, när det gäller dessa institutioners skyldighet att upprätthålla förbudet mot intressekonflikter i samband med unionens budget.

Den fjärde grunden avser att tribunalen nekat klaganden tillgång till en domstolsprövning genom att den inte tillät att unionens offentliga institutioner, däribland kommissionen, ålades sanktioner om de åsidosatte konkreta bestämmelser i unionsrätten och unionens grundläggande värderingar. Att förhindra unionsmedborgare och deras demokratiskt valda representanter från att väcka passivitetstalan mot dessa institutioner utgör rättsvägran (”déni de justice”).

Den femte grunden avser åsidosättande av klagandens rätt till livet, eftersom tribunalen inte undersökte klagandens påstående om och bevis för att han var hotad till livet på grund av han gjort gällande rättigheter inför unionsdomstolen som – om än indirekt – rör att det föreligger en intressekonflikt vad gäller den tjeckiska premiärministern Andrej Babiš.

Den sjätte grunden avser åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, för det första på grund av en underlåtenhet att pröva de flesta av klagandens argument, som följd av att tribunalen såväl kvantitativt som kvalitativt bortsåg från klagandens argument, för det andra på grund av användningen av ett felaktigt resonemang med avseende på de få av klagandens argument, bestående av positiva och negativa feltolkningar av klagandens argument, och för det tredje på grund av en underlåtenhet att pröva något av klagandens argument.

Den sjunde grunden avser åsidosättande av demokratins grundläggande värde, till följd av att EU-institutionernas förhalning när det gäller att lösa problemet avseende intressekonflikten för den tjeckiska premiärministern gynnar dessa institutioner, eftersom den innebär att det blir lättare för Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater att ”framtvinga ett samtycke” från Republiken Tjeckien i Europeiska rådet i frågor som är av intresse för dessa andra medlemsstater och Europeiska kommissionen, men inte av intresse för Republiken Tjeckien, vilket i praktiken minskar värdet av Republiken Tjeckiens röster i egenskap av medlemsstat i Europeiska rådet.

Den åttonde grunden avser att tribunalen åsidosatte rättsstatens grundläggande värde när den fann att en ledamot i en medlemsstats parlament inte har något intresse av att fråga tribunalen huruvida unionens verkställande gren (kommissionen) iakttar de skyldigheter den har enligt bindande unionsrätt och att unionens skattebetalare inte har något intresse av att, via sin valda representant, ordförande för Republiken Tjeckiens ständiga representation, anmoda tribunalen att pröva huruvida en fördelning av offentliga medel är lagenlig och huruvida unionens verkställande gren (kommissionen) följer och upprätthåller bestämmelser om hur skattebetalarnas pengar korrekt ska fördelas.

Den nionde grunden avser att tribunalen åsidosatte det grundläggande värdet bestående i likhet inför lagen, eftersom unionen inte lägre skulle utgöra en internationell organisation som iakttar det grundläggande värdet bestående i likhet inför lagen om vissa personer och (nationella) institutioner, såsom kommissionen har hävdat och tribunalen bekräftat, skulle vara bundna av artikel 61 i budgetförordningen (1) och artikel 325.1 FEUF, medan däremot andra personer (kommissionärer) och institutioner (kommissionen) i praktiken inte skulle vara bundna av dem, eftersom det inte skulle finnas någon som kunde väcka talan mot dessa sistnämnda personer och institutioner vid unionsdomstolen för det fall de skulle åsidosätta dessa artiklar genom passivitet bestående i en underlåtenhet att iaktta de skyldigheter som följer av dessa artiklar.

Den tionde grunden avser åsidosättande av rättsstatens grundläggande värde, på grund av att vägran att agera, vilken strider mot unionsrättens grundläggande värderingar, inte kan läkas genom kommissionens fortsatta vägran att agera.

Den elfte grunden avser åsidosättande av principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättssystem, närmare bestämt principen om förbud mot intressekonflikter för offentliga tjänstemän, bland annat ledamöter av regeringen, vilken även inkluderar en effektiv verkställighet av denna princip, vilket återigen förutsätter att en person som har intressen som avviker från en unionsinstitutions (däribland Europeiska kommissionens) intressen, ska ha möjlighet att väcka talan mot Europeiska kommissionen för underlåtenhet att effektivt upprätthålla förbudet mot intressekonflikter.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/44

Begäran om förhandsavgörande framställd av Budai Központi Kerületi Bíróság (Ungern) den 2 mars 2021 – Brottmål mot KI

(Mål C-131/21)

(2021/C 182/58)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Budai Központi Kerületi Bíróság

Part i det nationella målet

KI

Tolkningsfråga

Strider det mot vad som föreskrivs i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkad mot bakgrund av artikel 4 i tilläggsprotokoll nr 7 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) från år 1950 samt relevant praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, att det väcks åtal som delvis avser gärningar för vilka den tilltalade, i ett administrativt sanktionsförfarande och genom ett lagakraftvunnet avgörande, redan har påförts böter på plats vilka, till följd av att de inte betalats, genom ett domstolsavgörande har omvandlats till ett fängelsestraff?

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/44

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgerichts Köln (Tyskland) den 4 mars 2021 – Deutsche Lufthansa AG mot GD och WT

(Mål C-135/21)

(2021/C 182/59)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Kärande: Deutsche Lufthansa AG

Svarande: GD, WT

Tolkningsfråga

Utgör en strejk bland ett lufttrafikföretags egen personal, vilken genomförs på uppmaning av en fackförening, en extraordinär omständighet i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning nr 261/2004? (1)

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/45

Överklagande ingett den 26 februari 2021 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-315/19, BT mot kommissionen

(Mål C-138/21 P)

(2021/C 182/60)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och M. Alver)

Övriga parter i målet: BT, Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Association internationale des anciens de l’Union européenne (AIACE Internationale)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

bifalla överklagandet och upphäva den överklagade domen,

—

pröva talan och avvisa talan vid tribunalen, och

—

förplikta sökandena i första instans att betala de rättegångskostnader som rådet haft i förevarande förfarande och i förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden, som har anförts i första hand, avser felaktig rättstillämpning när det gäller förekomsten av en särbehandling, i samband med beviljande av efterlevandepension enligt artikel 18 eller 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, mellan å ena sidan den efterlevande maken till en före detta tjänsteman som ingått äktenskap innan han eller hon slutade sin anställning, och å andra sidan den efterlevande maken till en före detta tjänsteman som ingått äktenskap efter att ha slutat sin anställning. Enligt rådet har tribunalen inte bedömt om de aktuella situationerna är jämförbara med hänsyn till alla de faktorer som kännetecknar dem, däribland de respektive rättsliga situationerna, mot bakgrund av syftet med den unionsrättsakt som fastställer den aktuella distinktionen, det vill säga tjänsteföreskrifterna i sin helhet. Tribunalen har således gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att datumet för äktenskapets ingående är den enda faktor som avgör tillämpningen av artikel 18 eller artikel 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, medan det som motiverar skillnaden i behandling är den grundläggande skillnaden, både i sak och i juridiskt hänseende, mellan den rättsliga situationen för en tjänsteman som innehar en av de ställningar som avses i artikel 35 i tjänsteföreskrifterna och den rättsliga situationen för en före detta tjänsteman.

Den andra grunden, som anförts i andra hand, avser felaktig rättstillämpning i fråga om omfattningen av den rättsliga prövningen av de val som gjorts av unionslagstiftaren. Tribunalen hänvisade till att unionslagstiftaren har ett ”enkelt” handlingsutrymme, vilket ”innebär att det måste ”prövas huruvida unionslagstiftarens bedömning att den införda särbehandlingen kan vara lämplig och nödvändig för att uppnå det eftersträvade målet inte är orimlig”. Domstolen erkänner att unionens att unionslagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på områden där den ställs inför val av politisk, ekonomisk eller social art och därvid måste göra komplicerade bedömningar, vilket är fallet när det gäller organisationen av ett system för social trygghet. Frågan är alltså inte huruvida en åtgärd som vidtagits på ett sådant område var den enda eller den bästa möjliga. Endast det faktum att åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som de behöriga institutionerna avser att uppnå, kan påverka åtgärdens laglighet. Genom att göra en prövning som sträcker sig längre än till den berörda åtgärdens uppenbart olämpliga karaktär har tribunalen ersatt lagstiftarens bedömning med sin egen och därmed överskridit gränserna för sin laglighetskontroll.

Den tredje grunden, som anförts i tredje hand, avser att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning vid bedömningen av huruvida särbehandlingen var motiverad. Denna prövning kännetecknas för det första av att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning vid definitionen av omfattningen av den rättsliga prövningen av de val som gjorts av unionslagstiftaren. För det andra har tribunalen åsidosatt rättspraxis enligt vilken det är sökanden som ska bevisa att en lagbestämmelse är oförenlig med primärrätten, och inte de institutioner som har utarbetat rättsakten som ska bevisa att den är laglig. För det tredje har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att pröva huruvida särbehandlingen var motiverad mot bakgrund av rättspraxis enligt vilken en generell bedrägeripresumtion inte är tillräcklig för att motivera en åtgärd som åsidosätter ändamålen med EUF-fördraget, och genom att dra slutsatsen att artikel 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna fastställer en ”allmän och ovedersäglig presumtion för bedrägeri mot äktenskap som varat i mindre än fem år”.

Den fjärde grunden avser felaktig rättstillämpning och åsidosättande av motiveringsskyldigheten i samband med tribunalens beslut om åsidosättande av principen om icke-diskriminering på grund av ålder. För det första hänvisar tribunalen i punkt 61 i den överklagade domen både till den efterlevande makens ålder och till tjänstemannens eller den före detta tjänstemannens ålder, vilket innebär ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten. För att det ska kunna konstateras att det föreligger en särskild nackdel för personer i en viss ålder eller i ett visst åldersintervall krävs det att det finns bevis för att lagstiftningen i fråga påverkar en betydligt större andel av personer i en viss ålder negativt än personer i en annan ålder, vilket inte föreligger i detta fall. Slutligen, även om man antar att det föreligger en särbehandling som indirekt grundar sig på den före detta tjänstemannens ålder vid tidpunkten för giftermålet, har tribunalen ändå underlåtit att pröva huruvida denna skillnad ändå är förenlig med artikel 21.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och huruvida den uppfyller kriterierna i artikel 52.1 i denna stadga.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/46

Överklagande ingett den 26 februari 2021 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-243/18, VW mot kommissionen

(Mål C-139/21 P)

(2021/C 182/61)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och M. Alver)

Övriga parter i målet: VW, Europeiska kommissionen, Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

bifalla överklagandet och upphäva den överklagade domen,

—

pröva talan och avvisa talan vid tribunalen, och

—

förplikta sökanden i första instans att betala de rättegångskostnader som rådet haft i förevarande förfarande och i förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört tre grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden, som har anförts i första hand, avser felaktig rättstillämpning när det gäller förekomsten av en särbehandling, i samband med beviljande av efterlevandepension enligt artikel 18 eller 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, mellan å ena sidan den efterlevande maken till en före detta tjänsteman som ingått äktenskap innan denne senare slutade sin anställning, och å andra sidan den efterlevande maken till en före detta tjänsteman som ingått äktenskap efter att ha slutat sin anställning. Enligt rådet har tribunalen inte bedömt om de aktuella situationerna är jämförbara med hänsyn till alla de faktorer som kännetecknar dem, däribland de respektive rättsliga situationerna, mot bakgrund av syftet med den unionsrättsakt som fastställer den aktuella distinktionen, det vill säga tjänsteföreskrifterna i sin helhet. Tribunalen har således gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att datumet för äktenskapets ingående är den enda faktor som avgör tillämpningen av artikel 18 eller artikel 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, medan det som motiverar skillnaden i behandling är den grundläggande skillnaden, både i sak och i juridiskt hänseende, mellan den rättsliga situationen för en tjänsteman som innehar en av de ställningar som avses i artikel 35 i tjänsteföreskrifterna och den rättsliga situationen för en före detta tjänsteman.

Den andra grunden, som anförts i andra hand, avser felaktig rättstillämpning i fråga om omfattningen av den rättsliga prövningen av de val som gjorts av unionslagstiftaren. Enligt rådet hänvisade tribunalen till att unionslagstiftaren har ett ”enkelt” handlingsutrymme, vilket ”innebär att det måste ”prövas huruvida unionslagstiftarens bedömning att den införda särbehandlingen kan vara lämplig och nödvändig för att uppnå det eftersträvade målet inte är orimlig”. Domstolen erkänner att unionens att unionslagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på områden där den ställs inför val av politisk, ekonomisk eller social art och därvid måste göra komplicerade bedömningar, vilket är fallet när det gäller organisationen av ett system för social trygghet. Frågan är alltså inte huruvida en åtgärd som vidtagits på ett sådant område var den enda eller den bästa möjliga. Endast det faktum att åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som de behöriga institutionerna avser att uppnå, kan påverka åtgärdens laglighet. Genom att göra en prövning som sträcker sig längre än till den berörda åtgärdens uppenbart olämpliga karaktär har tribunalen ersatt lagstiftarens bedömning med sin egen och därmed överskridit gränserna för sin laglighetskontroll.

Den tredje grunden avser att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning vid bedömningen av huruvida särbehandlingen var motiverad. Denna prövning kännetecknas för det första av att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning vid definitionen av omfattningen av den rättsliga prövningen av de val som gjorts av unionslagstiftaren. För det andra har tribunalen åsidosatt rättspraxis enligt vilken det är sökanden som ska bevisa att en lagbestämmelse är oförenlig med primärrätten, och inte de institutioner som har utarbetat rättsakten som ska bevisa att den är laglig. För det tredje har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att pröva huruvida särbehandlingen var motiverad mot bakgrund av rättspraxis enligt vilken en generell bedrägeripresumtion inte är tillräcklig för att motivera en åtgärd som åsidosätter ändamålen med EUF-fördraget, och genom att dra slutsatsen att artikel 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna fastställer en ”allmän och ovedersäglig presumtion för bedrägeri mot äktenskap som varat i mindre än fem år”.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/47

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 8 mars 2021 – Comité interprofessionnel des huiles essentielles françaises (CIHEF), Florame, Hyteck Aroma-Zone, Laboratoires Gilbert, Laboratoire Léa Nature, Laboratoires Oméga Pharma France, Pierre Fabre Médicament, Pranarom France, Puressentiel France mot Ministre de la Transition écologique, Premier ministre

(Mål C-147/21)

(2021/C 182/62)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i det nationella målet

Klagande: Comité interprofessionnel des huiles essentielles françaises (CIHEF), Florame, Hyteck Aroma-Zone, Laboratoires Gilbert, Laboratoire Léa Nature, Laboratoires Oméga Pharma France, Pierre Fabre Médicament, Pranarom France, Puressentiel France

Motpart: Ministre de la Transition écologique, Premier ministre

Tolkningsfråga

Utgör förordningen av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (1) hinder för att en medlemsstat, med hänsyn till folkhälsan och till miljön, antar restriktiva bestämmelser i fråga om affärsmetoder och reklam såsom de som föreskrivs i artiklarna L. 522-18 och L. 522-5-3 i miljölagen? Under vilka förutsättningar får en medlemsstat i förekommande fall vidta sådana åtgärder?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 2012, s. 1).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/48

Överklagande ingett den 5 mars 2021 av Fakro sp. z o.o. av den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2020 i mål T-515/18, Fakro mot Komissionen

(Mål C-149/21 P)

(2021/C 182/63)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Fakro sp. z o.o. (ombud: A. Radkowiak-Macuda och Z. Kiedacz, radcy prawni)

Övriga parter i målet: Europeiska Kommissionen, Republiken Polska

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

delvis upphäva den överklagade domen, det vill säga vad gäller punkt 1 i domslutet,

—

avgöra målet slutligt och ogiltigförklara kommissionens beslut,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid domstolen.

Grunder och huvudargument

Genom sin första grund, som är uppdelad i två huvuddelar, har klaganden gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 105.1 FEUF, jämförd med artikel 102 FEUF, genom följande konstateranden:

1)

Kommissionen gjorde inte någon uppenbart oriktig bedömning när den fann att unionens intresse av att driva ärendet vidare var lågt och när den avslog ansökan på grund av att det hade låg prioritet. Denna del är uppdelad i fyra särskilda grunder enligt vilka tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att fastställa följande: i) Kommissionen gjorde inte någon uppenbart oriktig bedömning genom att konstatera att det endast fanns en begränsad sannolikhet för att den påstådda överträdelsen skulle kunna fastställas. ii) Kommissionen gjorde inte någon uppenbart oriktig bedömning genom att konstatera att omfattningen av den nödvändiga utredningen skulle vara oproportionerlig i förhållande till sannolikheten för att den påstådda överträdelsen skulle kunna fastställas. iii) Kommissionen gjorde inte någon uppenbart oriktig bedömning genom att inte beakta förutsättningarna för att den påstådda överträdelsen skulle få konsekvenser för den inre marknadens funktion och iv) att andra förutsättningar för bedömningen av unionens intresse än de som kommissionen fastställt inte kunde godtas.

2.

De två distributionskanalerna för takfönster (försäljning för investeringar och annan försäljning) är inte likvärdiga tjänster.

Klaganden har med sin andra grund, som består av två delar, gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tillämpning av principen om rätt till god förvaltning (artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) jämförd med principen om rätten till ett effektivt domstolsskydd, rätten till ett effektivt rättsmedel (artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) i förening med artikel 102 FEUF genom att göra en felaktig tolkning av stadgan om de grundläggande rättigheterna, genom att konstatera följande:

1)

Den tid som förfarandet vid kommissionen varade och det uteblivna beslutet i sak påverkade inte Fakros möjligheter att göra gällande sina grundläggande rättigheter.

2)

Kommissionen åsidosatte inte principen om opartiskhet i ärendet och slutsatsen att det inte fanns något unionsintresse av att pröva ärendet stödde sig följaktligen inte på diskriminerande grunder.

I sin tredje grund har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när det gäller den ändamålsenliga verkan (effet utile) av artikel 102 FEUF jämförd med artikel 17.1 FEU jämförd med artikel 105 FEU, jämförd med principen om god förvaltning, jämförd med rätten till ett effektivt domstolsskydd, genom att finna att kommissionen inte hade exklusiv behörighet att genomföra förfarandet, att kommissionen inte var skyldig att analysera Fakros situation med avseende på Fakros faktiska möjligheter att hävda de rättigheter som utgjorde föremålet för klagomålet till kommissionen och att Fakro var skyldig att, för att hävda sina rättigheter, parallellt med förfarandet vid kommissionen väcka talan vid de nationella konkurrensmyndigheterna och vid domstolarna i de medlemsstater där de påstådda överträdelserna hade ägt rum.

I sin fjärde grund har klaganden gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 296 FEUF genom att göra en felaktig tolkning av denna artikel och genom att finna att kommissionen inte hade åsidosatt skyldigheten att motivera sina beslut om lågprisvarumärken och investeringsrabatter.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/49

Beslut meddelat av på domstolens ordförande den 11 februari 2021 – Islamic Republic of Iran Shipping Lines, Hafize Darya Shipping Lines (HDSL), Safiran Payam Darya Shipping Lines (SAPID), Khazar Sea Shipping Lines Co., Rahbaran Omid Darya Ship Management Co., Irinvestship Ltd, IRISL Europe GmbH mot Conseil de l'Union

(Mål C-506/19) (1)

(2021/C 182/64)

Rättegångsspråk: engelska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1)  EUT C 319, 23.09.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/49

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens sjunde avdelning den 26 februari 2021 – (begäran om förhandsavgörande av Tribunal administratif de Montreuil – Frankrike) Bank of China Limited mot Ministre de l'Action et des Comptes publics

(Mål C-737/19) (1)

(2021/C 182/65)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på sjunde avdelningen har beslutat att avskriva målet.

(1)  EUT C 413, 9.12.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/49

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 5 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – PR, BV mot Germanwings GmbH

(Mål C-588/20) (1)

(2021/C 182/66)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1)  EUT C 28, 25.1.2021.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/50

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 5 februari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Germanwings GmbH mot KV

(Mål C-8/21) (1)

(2021/C 182/67)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1)  EUT C 88, 15.3.2021

Tribunalen

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/51

Tribunalens dom av den 17 mars 2021 – FMC mot kommissionen

(Mål T-719/17) (1)

(Växtskyddsmedel - Det verksamma ämnet flupyrsulfuronmetyl - Upptagandet i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 har inte förnyats - Bedömningsförfarande - Förslag till klassificering av ett verksamt ämne - Försiktighetsprincipen - Rätten till försvar - Rättssäkerhet - Uppenbart oriktig bedömning - Proportionalitet - Principen om icke-diskriminering - Principen om god förvaltning - Berättigade förväntningar)

(2021/C 182/68)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: FMC Corporation (Philadelphia, Pennsylvania, Förenta staterna) (ombud: advokaterna D. Waelbroeck, I. Antypas och A. Accarain)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: X. Lewis, G. Koleva och I. Naglis,)

Objet

Talan med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1496 av den 23 augusti 2017 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet DPX KE 459 (flupyrsulfuronmetyl) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 218, 2017, s. 7).

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

FMC Corporation ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit i förfarandet om substitution och det interimistiska förfarandet.

(1)  EUT C 22, 22.1.2018.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/51

Tribunalens dom av den 17 mars 2021 – EJ mot EIB

(Mål T-585/19) (1)

(Personalmål - EIB:s personal - Lön - Transportkostnader - Dubbelt barnbidrag - Barn som lider av en allvarlig sjukdom - Begränsning av rätten till retroaktiv ersättning för transportkostnader och av rätten till retroaktivt dubbelt barnbidrag - Rimlig tidsfrist - Omsorgsplikt - Talan om ogiltigförklaring och skadestånd)

(2021/C 182/69)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: EJ (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska investeringsbanken (ombud: J. Klein, M. Loizou och T. Gilliams, biträdda av advokaterna J. Currall och B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF och artikel 50a i stadgan för Europeiska unionens domstol om ogiltigförklaring av beslutet av den 16 februari 2018 om att begränsa sökandens rätt till retroaktiv ersättning för transportkostnader som uppkommit till följd av sökandens barns allvarliga sjukdom till 18 månader och av beslutet av den 23 mars 2018 om att begränsa sökandens rätt till retroaktivt dubbelt barnbidrag till 5 år samt om ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden påstås ha lidit.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 363, 28.10.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/52

Tribunalens beslut av den 10 mars 2021 – Productos Jamaica mot EUIPO – Alada 1850 (flordeJamaica)

(Mål T-739/19) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Anledning saknas att döma i saken)

(2021/C 182/70)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Productos Jamaica, SL (Algezares, Spanien) (ombud: advokaten, I. Temiño Ceniceros)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. F. Crespo Carrillo och S. Palmero Cabezas,)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Alada 1850, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna, P. González-Bueno Catalán de Ocón)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 24 juli 2019 (förenade ärendena R 1431/2018-1 och R 1440/2018-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan Alada 1850 och Productos Jamaica.

Avgörande

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

Productos Jamaica, SL och Alada 1850, SL ska bära sina rättegångskostnader och vardera ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 432, 23.12.2019.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/53

Tribunalens beslut av den 12 mars 2021 – PNB Banka mot ECB

(Mål T-50/20) (1)

(Ekonomisk och monetär politik - Tillsyn av kreditinstitut - Insolvensförfarande - ECB följer inte en begäran från ett kreditbolags styrelse om att konkursförvaltaren ska instrueras att ge den av styrelsen befullmäktigade advokaten tillträde till institutets lokaler, uppgifter, personal och resurser - Behörighet för rättshandlingens upphovsman - Uppenbart att talan saknar rättslig grund)

(2021/C 182/71)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PNB Banka AS (Riga, Lettland) (ombud: advokaten, O. Behrends)

Svarande: Europeiska centralbanken (ombud: C. Hernández Saseta, F. Bonnard och V. Hümpfner)

Saken

Angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av ECB:s beslut av den 19 november 2019 att inte ålägga sökandens konkursförvaltare att ge den av sökandens styrelse befullmäktigade advokaten tillträde till dess lokaler, uppgifter, personal och resurser.

Avgörande

1)

Talan ogillas.

2)

Det saknas anledning att döma avseende Republiken Lettlands ansökan om intervention.

3)

PNB Banka AS ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska centralbanken (ECB) utom rättegångskostnaderna avseende ansökan om intervention.

4)

PNB Banka, ECB och Republiken Lettland ska bära sina rättegångskostnader avseende ansökan om intervention.

(1)  EUT C 114, 6.4.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/53

Tribunalens beslut av den 17 mars 2021 – 3M Belgium mot Echa

(Mål T-160/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - REACH - Identifiering av perfluorbutansulfonsyra (PFBS) och dess salter som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter - Upptagande i förteckningen över ämnen som kan komma att upptas i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 - Tidsfrist för väckande av talan - Artikel 59.10 i förordning nr 1907/2006 - Artikel 59 i tribunalens rättegångsregler - Avvisning)

(2021/C 182/72)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: 3M Belgium (Diegem, Belgien) (ombud: advokaterna J.-P. Montfort och T. Delille)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (ombud: M. Heikkilä, W. Broere ochT. Zbihlej)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kemikaliemyndighetens beslut ECHA/01/2020 av den 16 januari 2020 om upptagande av perfluorbutansulfonsyra och dess salter som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i kandidatförteckningen för eventuellt införande i bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG (EUT L 396, 2006, s. 1, rättelse EUT L 136, 2007, s. 3).

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Det finns inte längre anledning att pröva European Chemical Industry Councils (CEFIC) ansökan om intervention.

3)

3M Belgium ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), med undantag för de kostnader som hänför sig till interventionsansökan.

4)

3M Belgium, kemikaliemyndigheten och CEFIC ska var och en bära sina rättegångskostnader i den mån de hänför sig till interventionsansökan.

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/54

Tribunalens beslut av den 11 mars 2021 – Techniplan mot kommissionen

(Mål T-426/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring och om skadestånd - FED - Artikel 76 d i rättegångsreglerna - Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter - Avvisning)

(2021/C 182/73)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Techniplan Srl (Rom, Italien) (ombud: advokaterna R. Giuffrida och A. Bonavita)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Bianchi och J. Estrada de Solà)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF, med yrkande som synes avse ogiltigförklaring av kommissionens e-postmeddelande av den 28 maj 2020 och den debetnota som åtföljer meddelandet, samt yrkande om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit.

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Techniplan Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 279, 24.8.2020.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/55

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 19 mars 2021 – Indofil Industries (Netherlands) mot kommissionen

(Mål T-742/20 R)

(Interimistiskt förfarande - Växtskyddsmedel - Förordning (EG) nr 1107/2009 - Genomförandeförordning (EU) 2020/2087 - Beslut att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet mankozeb - Ansökan om uppskov med verkställighet - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2021/C 182/74)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Indofil Industries (Netherlands) BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna, C. Mereu och P. Sellar)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes, I. Naglis och G. Koleva)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2087 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet mankozeb, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 423, 2020, s. 50).

Avgörande

1)

Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)

Frågan om rättegångskostnader anstår.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/55

Beslut meddelat av tribunalens vice ordförande den 12 mars 2021 – Ciano Trading & Services CT & S m.fl./kommissionen

(Mål T-45/21 R)

(Interimistiskt förfarande - Offentlig upphandling - Ansökan om interimistiska åtgärder - Avvisning - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2021/C 182/75)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ciano Trading & Services CT & S SpA (Fiumicino, Italien) Silvia Brizio (Venaria Reale, Italien), Laurence André (Grivegnée, Belgien), Lidia Pacitti (Neder-over-Heembeek, Belgien) (ombud: advokaterna, D. Gillet och S. Van Besien)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Van Noyen och M. Ilkova)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF med yrkande i synnerhet om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 20 november 2020 om ogiltigförklaring av anbudsinfordran OIB/2019/CPN/0039 avseende ingåendet av ett avtal om skötsel/drift av en koncessionsverksamhet för hållbara cateringtjänster, vilket inkluderar bankett tjänster, tillhandahållande av dryck under möten och måltider till barn.

Avgörande

1)

Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)

Frågan om rättegångskostnader anstår.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/56

Talan väckt den 30 november 2020 – OQ mot kommissionen

(Mål T-713/20)

(2021/C 182/76)

Rättegångsspråk: kroatiska

Parter

Sökande: OQ (ombud: advokaten R. Štaba)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara, med stöd av artikel 263 FEUF, det beslut som Europeiska rekryteringsbyrån fattade den 3 september 2020 inom ramen för uttagningsprov EPSO/AD/378/20 (AD7) – juristlingvister (AD7) med kroatiska som huvudspråk (HR), område: juristlingvist vid Europeiska unionens domstol, Europeiska unionens officiella tidning C 72 A av den 5 mars 2020,

—

ogiltigförklara det beslut som Europeiska rekryteringsbyrån fattade den 12 oktober 2020 inom ramen för uttagningsprov EPSO/AD/378/20 (AD7) – juristlingvister (AD7) med kroatiska som huvudspråk (HR), område: juristlingvist vid Europeiska unionens domstol, Europeiska unionens officiella tidning C 72 A av den 5 mars 2020, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: svarandens maktmissbruk.

Den 12 oktober 2020 antog Epso ett beslut genom vilket Epso avslog sökandens klagomål mot beslutet av den 3 september 2020 om att utesluta henne från nästa etapp av uttagningsprovet, bland annat med motiveringen att hon inte har något examensbevis avseende kroatisk rätt eller kunskaper i kroatisk rätt och att beslutet av den 13 mars 2013 om att erkänna henne som innehavare av ett sådant examensbevis i Republiken Kroatien inte innehåller någon jämförelse av studieprogrammen. Genom denna bedömning har Epso gjort en egen prövning, trots att ingen bestämmelse i EU-rätten ger Epso behörighet att göra detta, och Epso har därmed åsidosatt principen om behörighetsfördelning inom Europeiska unionen och överskridit sina befogenheter, eftersom det är allmänt vedertaget att bedömningen av utländska examina uteslutande ska göras av den nationella myndighet som är lagligen behörig för detta ändamål, vilket i detta fall är Byrån för vetenskap och högre utbildning, i enlighet med lagen om erkännande av utländska kvalifikationer, förordningarna om bedömning av utländska kvalifikationer inom högre utbildning och bedömningskriterierna i förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer. En grundläggande princip, nämligen subsidiaritetsprincipen, har åsidosatts.

2.

Andra grunden: uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna

Epso har agerat godtyckligt och skönsmässigt genom att inte beakta vare sig Republiken Kroatiens lagstiftning, rättspraxis från Republiken Kroatiens Ustavni Sud (författningsdomstol) eller beslutet från Byrån för vetenskap och högre utbildning av den 13 mars 2013 om erkännande av sökandens utländska examensbevis, eller den omständigheten att sökanden var inskriven i kroatiska advokatsamfundets förteckning över advokatpraktikanter i enlighet med den kroatiska lagen om advokatyrket, med hänsyn till att sökandens utländska examensbevis vid denna inskrivning ansågs vara likvärdigt med det kroatiska examensbevis som krävdes för att kunna utföra en advokatpraktikants uppgifter. Sökanden har genomfört en praktik på advokatbyråer och det framgår av detta, i motsats till vad svaranden hävdar, att sökanden har kunskap om det kroatiska rättssystemet och kroatisk rätt och att hon har tillräckliga yrkeskunskaper och erfarenhet för den tjänst som uttagningsprovet avser (sökanden har under tiden även avlagt ett rättsligt prov). Epso har inte heller beaktat det faktum att sökanden har mer än tre års erfarenhet av översättning.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/57

Talan väckt den 16 februari 2021 – Sánchez-Gavito León mot rådet och kommissionen

(Mål T-100/21)

(2021/C 182/77)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Maria del Carmen Sánchez-Gavito León (Reston, Virginia, Förenta Staterna) (ombud: advokaten M. Veissiere)

Svarande: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att svarandenas underlåtenhet att agera var rättsstridig,

—

ålägga Europeiska unionen, företrädd av svarandena, att i egenskap av medlem av Internationella rådgivande kommittén för bomull (ICAC), vidta åtgärder mot ICAC:s verkställande direktör på grund av att denne misskött sitt uppdrag,

—

förordna om att EU:s finansiella stöd till ICAC omedelbart ska frysas till dess att ICAC respekterar de mänskliga rättigheterna i enlighet med EU-fördragen,

—

förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen och rådet, att till sökanden utge ersättning med 300 000,00 euro för ideell skada,

—

förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen och rådet, att till sökanden utge 103 542,92 US-dollar (med den nuvarande växelkursen i euro) i ersättning för förlust av anställning och av möjligheter och för karriärskada, motsvarande ett och ett halvt år av lön baserat på hennes senaste lönebesked från ICAC (69 055,28 US-dollar),

—

förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen och rådet, att till sökanden utge 19 368,13 US-dollar (med den nuvarande växelkursen i euro) i ersättning för ekonomisk skada jämte lagstadgad årlig ränta enligt den aktuella räntesatsen (sedan juni 2019), och

—

förplikta Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnader som inkluderar, men inte är begränsade till, utgifter för juridisk hjälp, i enlighet med advokatfakturorna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen och rådet har underlåtit att vidta åtgärder, och har genom sin passivitet åsamkat sökanden – som hindrats från att få till stånd en rättslig prövning – allvarlig ideell och ekonomisk skada samt åsidosatt hennes rätt till värdighet och en säker arbetsmiljö.

2.

Andra grunden: Svarandena har en skyldighet att agera enligt EU-fördragen, särskilt enligt artikel 207 FEUF, som låg till grund för EU:s anslutning till ICAC och enligt vilken den gemensamma handelspolitiken ska föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder. Kommissionen har en skyldighet enligt artiklarna 314 och 317 TFEU samt måste agera i enlighet med de intressen, värden och principer som följer av artikel 3 FEU och stadgan.

3.

Tredje grunden: Kommissionen och rådet har genom sin passivitet åsidosatt sökandena grundläggande rättigheter, till exempel rätten till rättslig prövning och rätten till en säker arbetsmiljö.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/58

Talan väckt den 18 februari 2021 – Bastion Holding m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål T-102/21)

(2021/C 182/78)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bastion Holding BV (Amsterdam, Nederländerna) och 35 andra sökande (ombud: advokaterna B. Braeken och X. Y. G. Versteeg)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen

—

i första hand, ska ogiltigförklara det angripna beslutet C(2020) 8286 final av den 20 november 2020 om ändring av ordning SA.57712 – COVID-19: ordningen för direkt bidrag till stöd för små- och medelstora företags fasta kostnader i samband med COVID-19 (SA.59535 (2020/N)), såväl såvitt avser (a) åtskillnaden mellan små- och medelstora företag i förhållande till andra företag, och (b) det maximala beloppet på 90 000 euro,

—

i andra hand, ogiltigförklara det angripna beslutet såvitt avser antingen (a) åtskillnaden mellan små- och medelstora företag i förhållande till andra företag, eller (b) det maximala beloppet på 90 000 euro,

—

i tredje hand, ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet,

—

samt därutöver, förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen underlät att inleda en formell utredning när den felaktigt beslutade att den omstridda åtgärden avseende beviljande av statligt stöd inte ger upphov till några tvivel gällande dess förenlighet med den inre marknaden.

2.

Andra grunden: Kommissionens förfarande är behäftat med brister i den mån det angripna beslutet innehåller en otillräcklig motivering.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/59

Talan väckt den 1 mars 2021 – Colombani mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-129/21)

(2021/C 182/79)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Marc Colombani (Auderghem, Belgien) (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska utrikestjänstens beslut att inte tilldela sökanden tjänsten som chef för EU:s delegation i Kanada, vilket delgavs sökanden genom en not av den 6 juli 2020, undertecknad av chefen för personalavdelningen,

—

ogiltigförklara Europeiska utrikestjänstens beslut att inte tilldela sökanden tjänsten som direktör för ”ANMO”, vilket delgavs sökanden genom en not av 17 april 2020, undertecknad av chefen för personalavdelningen,

—

ogiltigförklara Europeiska utrikestjänstens beslut om avslag på klagomål R/353/20,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Avslaget på den ansökan som sökanden gett in i egenskap av nationell diplomat var rättsstridigt, liksom även meddelandena om utlysning av de lediga tjänster som ansökan avser, det vill säga meddelandena om tjänsten som direktör för ”ANMO” (Afrique du Nord et Moyen-Orient) (meddelande 2020/48) och tjänsten som chef för delegationen i Kanada (meddelande 2020/134).

2.

Andra grunden: Det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning när det gäller tillämpningen av det urvalskriterium som rör kravet på minst två års erfarenhet från middle management eller likvärdiga arbetsuppgifter.

3.

Tredje grunden: Principen om likabehandling och icke-diskriminering, rättssäkerhet och förutsebarhet har åsidosatts genom att sökandens yrkeserfarenhet har bedömts på ett restriktivt sätt, vilket utgör en skillnad i förhållande till den flexibilitet som andra sökande har visats. Artikel 27 i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän har åsidosatts.

4.

Fjärde grunden: Det har skett en uppenbart oriktig bedömning av sökandens grad och ett åsidosättande av principen att ingen kan åberopa egen brottslig gärning till sitt försvar.

5.

Femte grunden: Det har skett en uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet av den typ av arbetsuppgifter som sökanden utför.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/59

Talan väckt den 1 mars 2021 – QK mot ECB

(Mål T-133/21)

(2021/C 182/80)

Rättegångsspråk: lettiska

Parter

Sökande: QK (ombud: advokaten A. Bērziņš)

Svarande: Europeiska Central Banken (ECB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att förevarande talan kan tas upp till sakprövning och pröva den i sak,

—

förplikta ECB att utge skadestånd till sökanden till ett belopp på 15 583 195 euro,

—

förplikta ECB att ersätta samtliga av sökandens kostnader och

—

förplikta ECB att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan enligt artikel 268 FEUF och 340 tredje stycket FEUF åberopar sökanden en grund. Sökanden har i denna grund gjort gällande att ECB, genom att anta det omstridda beslutet av den 3 mars 2016, enligt vilket det tillstånd som beviljats AS Trasta Komercbanka (en bank där sökanden är delägare) återkallades (1), blev ansvarig för det förlorade värdet hos de aktier som sökanden ägde i denna bank.

(1)  Beslut ECB/SSM/2016 — 529900WIP0INFDAWTJ81/1 WOANCA-2016-0005 som Europeiska centralbanken (ECB) meddelade den 3 mars 2016, enligt vilket det tillstånd som beviljats Trasta Komercbanka återkallades, ersattes av beslut ECB/SSM/2016 — 529900WIPOINFDAWTJ81/2 som Europeiska centralbanken (ECB) meddelade den 11 juli 2016 och som är föremål för en talan om ogiltigförklaring vid tribunalen i mål T-698/16, Trasta Komercbanka m.fl./ECB, T-698/16 (EUT 2016, C 441, s. 29; rättelser i EUT 2017, C 6, s. 57).

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/60

Överklagande ingett den 5 mars 2021 – Apologistics mot EUIPO – Kerckhoff (apo-discounter.de)

(Mål T-140/21)

(2021/C 182/81)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Apologistics GmbH (Makkleeberg, Tyskland) (ombud: advokaten H. Hug)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Markus Kerckhoff (Bergisch Gladbach, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke apo-discounter.de i rött och gult – EU-varumärke nr 9 435 496

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 8 december 2020 i ärende R 1439/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den mån EU-varumärket apo.discunter.de (Nr 9 435 496) upphävdes för följande tjänster:

Klass 35 – Tjänster inom grossist- och detaljhandel inom följande områden: parfymeri- och hälsokostvaror, kemiska produkter, hushållsvaror och varor från hälsosektorn.

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—

Åsidosättande av artikel 58.1a i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/61

Talan väckt den 5 mars 2021 – Shakutin mot rådet

(Mål T-141/21)

(2021/C 182/82)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aleksandr Vasilevich Shakutin (Minsk, Belarus) (ombud: advokaten, B. Evtimov)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2020/2129 av den 17 december 2020 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland, rådets genomförandebeslut (Gusp) 2020/2130 av den 17 december 2020 om genomförande av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland, rådets genomförandeförordning (EU) 2021/339 av den 25 februari 2021 om genomförande av artikel 8a i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland och rådets beslut (Gusp) 2021/353 av den 25 februari 2021 om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Rådet har underlåtit att lämna en tillräcklig motivering beträffande de omständigheter som legat till grund för rådets beslut att ta upp sökanden i förteckningarna, särskilt vad gäller dennes påstådda inblandning i förtrycket av det civila samhället och den demokratiska oppositionen enligt artikel 4 a i rådets beslut 2012/642/Gusp.

2.

Andra grunden: Rådet har underlåtit att ange de faktiska skälen samt har gjort en rad uppenbara bedömningsfel när det fann att sökanden drar nytta av och stödjer Lukasjenkoregimen.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/61

Överklagande ingett den 15 mars 2021 – Vetpharma Animal Health mot EUIPO – Deltavit (DELTATIC)

(Mål T-146/21)

(2021/C 182/83)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Vetpharma Animal Health, SL (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten M. Escudero Pérez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Deltavit SAS (Janzé, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket DELTATIC – Registreringsansökan nr 17 806 241

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 21 december 2020 i ärende R 776/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för klaganden.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 47.2, jämförd med artikel 18.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/62

Överklagande ingett den 18 mars 2021 – UGA Nutraceuticals mot EUIPO – Vitae Health Innovation (VITADHA)

(Mål T-149/21)

(2021/C 182/84)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: UGA Nutraceuticals Srl (Gubbio, Italien) (ombud: advokaterna M. Riva, J. Graffer och A. Ottolini)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Vitae Health Innovation SL (Montmeló, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden i målet vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av varumärket VITADHA – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 352 764

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 15 januari 2021 i ärende R 2719/2019-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, fastställa att kännetecknen är olika varandra och bifalla den omtvistade registreringsansökan,

—

förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/63

Talan väckt den 15 mars 2021 – Hangzhou Dingsheng Industrial Group m.fl. mot kommissionen

(Mål T-150/21)

(2021/C 182/85)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Hangzhou Dingsheng Industrial Group Co., Ltd (Hangzhou, Kina) Dingheng New Materials Co., Ltd (Rayong, Thailand), Thai Ding Li New Materials Co., Ltd (Rayong) (ombud: advokaterna G. Coppo och G. Pregno)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2162 av den 18 december 2020 om inledande av en undersökning beträffande eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2015/2384 och genomförandeförordning (EU) 2017/271 avseende import av viss aluminiumfolie med ursprung i Folkrepubliken Kina, genom att viss aluminiumfolie avsänds från Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Thailand eller inte, och om registrering av sådan import, i den mån som den rör sökandena,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en enda grund. De gör gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den inledde undersökningen trots att det saknades tillräcklig bevisning i den mening som avses i artikel 13.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/63

Talan väckt den 19 mars 2021 – Union Syndicale Solidaires des SDIS de France et DOM/TOM mot kommissionen

(Mål T-152/21)

(2021/C 182/86)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Union Syndicale Solidaires des services départementaux d’incendie et de secours (SDIS) de France et DOM/TOM (Nîmes, Frankrike) (ombud: advokat O. Coudray)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förplikta Europeiska Unionen (Europeiska kommissionen) att utge 10 000 euro i skadestånd för den ideella skada som sökanden anser sig ha lidit, jämte ränta till den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, höjd med 3,5 procentenheter, och

—

förplikta Europeiska Unionen (Europeiska kommissionen) att ersätta sökandens samtliga rättegångskostnader till ett belopp på 6 600 euro.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin skadeståndstalan åberopar sökanden att kommissionen under mer än ett och ett halvt år har underlåtit att besvara det klagomål som sökanden gjort gentemot Republiken Frankrike. Sökanden har även gjort gällande att kommissionen har underlåtit att vederbörligen informera sökanden om förfarandets gång och att ta ställning till klagomålet inom rimlig tid. Enligt sökanden har kommissionen således gjort sig skyldig till en skadeståndsgrundande rättstridighet för vilken unionen ska hållas ansvarig.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/64

Överklagande ingett den 23 mars 2021 – Völkl mot EUIPO – Marker Dalbello Völkl (International) (Völkl)

(Mål T-155/21)

(2021/C 182/87)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Völkl GmbH & Co. KG (Erding, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Raßmann, M. Suether och F. Adinolfi)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Marker Dalbello Völkl (International) GmbH (Baar, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket Völkl – EU-varumärke nr 4 467 569

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 11 januari 2021 i ärende R 568/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och den andra motparten, för det fall denne deltar i förfarandet, att ersätta kostnaderna för förfarandet såväl vid tribunalen som vid EUIPO:s överklagandenämnd.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/65

Överklagande ingett den 23 mars 2021 – Völkl mot EUIPO – Marker Dalbello Völkl (International) (Marker Völkl)

(Mål T-156/21)

(2021/C 182/88)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Völkl GmbH & Co. KG (Erding, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Raßmann, M. Suether och F. Adinolfi)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Marker Dalbello Völkl (International) GmbH (Baar, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering av ordmärket Marker Völkl som designerar Europeiska unionen – Internationell registrering nr W00891106 som designerar Europeiska unionen

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 11 januari 2021 i ärende R 0055/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och den andra motparten, för det fall denne deltar i förfarandet, att ersätta kostnaderna för förfarandet såväl vid tribunalen som vid EUIPO:s överklagandenämnd.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/66

Överklagande ingett den 25 mars 2021 – Bustos mot EUIPO – Bicicletas Monty (motwi)

(Mål T-159/21)

(2021/C 182/89)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Dante Ricardo Bustos (Wenling, Kina) (ombud: advokaten A. Lorente Berges)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Bicicletas Monty, SA (Sant Feliú de Llobregat, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket motwi – Registreringsansökan nr 17 802 158

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 21 januari 2021 i ärende R 289/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

bifalla ansökan om registrering som EU-varumärke nr 17 802 158 motwi för angivna varor i klass 12 i Niceöverenskommelsen, och

—

förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/66

Tribunalens beslut av den 16 mars 2021 – Yavorskaya mot Conseil e.a.

(Mål T-405/14) (1)

(2021/C 182/90)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 261, 11.08.2014.

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/67

Tribunalens beslut av den 11 mars 2021 – UPL Europe och Indofil Industries (Nederländerna) mot EFSA

(Mål T-162/20) (1)

(2021/C 182/91)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 201, 15.06.2020.

Rättelser

10.5.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/68

Rättelse till meddelande i EUT i mål T-87/21

( Europeiska unionens officiella tidning C 110 av den 29 mars 2021 )

(2021/C 182/92)

Sidan 37, mål T-87/21, Condor Flugdienst mot kommissionen ska ha följande lydelse:

”Talan väckt den 12 februari 2021 – Condor Flugdienst mot kommissionen

(Mål T-87/21)

 

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Condor Flugdienst GmbH (Kelsterbach, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Israel, J. Lang och M. Negro)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av svaranden den 25 juni 2020 om statligt stöd SA. 57153 (2020/N) – Tyskland – covid-19: Stöd till Lufthansa (1), och

—

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF.

2.

Andra grunden: Svaranden har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att finna att stödet till Lufthansa är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b FEUF.

3.

Tredje grunden: Svaranden har åsidosatt motiveringsskyldigheten.”

(1)  EUT C 397, 20.11.2020, s. 2.